Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur bokmarknaden - Af Bo Bergman - Af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
B. H. B.
eller två, tills han på nytt faller in i den
Wickströmska prosans tunga lunk. Och
så går vägen fram genom sagor och
stämningsbitar, moraliska historietter och
kåserier om sol och måne och påfvens skägg.
Än är man i Basel 1528, än i våra
dagars Paris, än i »Nära Plågoland och
Fjärran Understrand». Ett och annat korn
hittar man ju: en tanke som fått en
lycklig form, ett uppslag som kunnat bli till
någonting. Den lilla biten Anger t. ex
gör intryck, och Två finsmakare —
historien om den uppdiktade festmiddagen,
som räcker till att ge några lyckliga
stunder — är genomsyrad af en viss makaber
humor.
Men det njutbara drunknar i ett lass
af commune bonum, i en sås af aldrig
sinande svada. — Och i ännu högre grad
gäller detta om en annan bok af hr
Wick-ström: Mansstiidier. De sidor, man här
plöjer igenom utan en gäspning öfver att
ha hört allting hundra gånger förut och
hundra gånger bättre sagdt, äro lätt
räknade. Hvad får man icke till lifs för
funderingar öfver »den manliga ungdomens
förvildning», »mannen och kärleken»,
»mannen som rofdjur» etc. Det
muntraste kapitlet är ändå det, som bär den
intressanta rubriken: Hvarför gifter sig
mannen? Jag kan icke motstå nöjet att
anteckna författarens samling af »till
äktenskap medverkande faktorer, hvilka
förtjäna ätt beaktas»: 1) ensamhetsvemodet
2) penningen 3) »för att komma fram i
världen» 4) »för att få ett hem» 5) »för
att det skall så vara»(!) 6) »för att få
behålla sin hushållerska» 7) »för att infria
ett ungdomstyckes löften» 8) lättsinne 9)
»för att dymedels visa sig uppskatta en
kvinnas kärlek» (!) 10) ilska (!) 11)
öfverraskning.
»När jag talar till dig, skall du icke
tänka på att jag är författare», säger hr
Wickström på ett ställe. Jag lofvar det
gärna; det är mycket lättare att föreställa
sig hr Wickström som en gammal
godhjärtad och pratsjuk farbror, som från sin
gungstol docerar med samma jämnmod för
snälla och stygga barn. Ibland nickar han
till, och då passa vi på och smyga oss
ut, om vi höra till de stygga barnen. Han
märker det icke. Han fortfar att tala i
sömnen lika vackert och vidlyftigt, medan
gungstolen knarrar och knarrar. . .
B. H. B.
Carl Ewald: Min lille Dr eng. Köbenhavn, Det
Nordiske Forlag.
Carl Ewald: Min lille gosse. Auktoriserad öfver
sättning af Hellen Lindgren. Stockholm, C. &
E. Gernandts förlagsaktiebolag.
Den humoristiske Nietzscheanen Carl
Ewalds sista »Umwerthung» består i en
ingående studie öfver själstillståndet hos en
herre, när han känner på sig, att han skall
ha ett barn. De lidanden, som medfölja
det manliga hafvandeskapet, ha hittills icke
blifvit vederbörligen beaktade, hvarken af
skalder eller tänkare och detta med orätt.
Ty de måtte vara gräsliga, d. v. s. rika
på poetiskt möjlighetsvärde. »Man har
gjort allt för mycken affär af kvinnans andel i
barnafödelsen» — säger han till sin
gemål — »tycker du inte också det? Det
är naturligtvis det rent utvärtes, som
duperat folk . . . hafvandeskapet, våndan o.
s. v. Om mannen hör man aldrig ett
deltagande ord. Han går i rummet
bredvid och vrider sina händer och känner sig
som brottslingen, som vållat det».
När hjälten lyckligt blifvit pappa och
det till en son, ger han sig i lag med att
uppfostra sin afkomma. Äfven det sker
efter nya principer, »jenseits von Gut und
Bose», under bevarande af ett humör, som
i fullaste mått bör kallas godt. Genom
att se sin egen pojke blir pappan själf
pojke, filosof är han i förväg och lyckas
därför utmärkt att med sitt barn både prata
och handla efter en frigiordt pojkaktig
filosofis lättfattliga principer.
Det är nu så länge sedan den bok om
uppfostran, som hette Emile, kom ut, så
länge sedan, att den väl knappast mera
slår an. Låt vara att »Min lille Dreng» icke
är fullt så lärorik, så är det dock intet
tvifvel att de nutidsföräldrar som taga den
i sin hand skola fa tillräckligt roligt. En
och annan skall kanske t. o. m. bakom
de nöjsamma infallen kunna skymta
sanningar, fulla af manlig kraft och ett rent
hjärtas vidtomfattande godhet.
A. R—e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
