Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Något om Anton Mor och gamla porträtt. Af Georg Göthe. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGOT OM ANTON MOR OGH GAMLA PORTRÄTT.
227
kallade kännarna, och han hör slutligen
till en mindre välkänd grupp inom
måleriets historia, de så kallade romanisterna i
Nederländerna på 1500-talet, hvilkas stora
kompositioner med mytologiska ämnen och
nakna figurer den möderne turisten passerar
förbi i gallerierna med en viss känsla afleda.
Och ändå är denne Anton Mor en af
alla tiders bättre porträttkonstnärer, för
hvilken jag därföre, med tillhjälp af ett
antal afbildningar, här ville söka intressera,
läsaren, — därföre, och af ännu ett annat
skäl, som jag strax skall nämna.
Först några ord om konstnären och
hans verk.
Anton Mor föddes i den holländska
staden Utrecht omkring 1512 och dog i
Antwerpen 1576—78. Med andra ord,
han var en något senfödd samtida till
Michel Angelo eller föddes några år, innan
Rafael dog, och dog samtidigt med att
Rubens föddes. Och han tillhör således
den jämförelsevis ointressanta period i den
nederländska konsthistorien, som ligger
mellan den van Eyckska epoken å den ena
sidan, den Rubens-Rembrandtska å den
andra.
Anton Mor, likasom så många andra af
hans landsmän, såg sig vida omkring i
världen och förde ett mycket kringirrande
lif. Ej af brist på stadgadt anseende eller
på beställningar, utan tvärtom just därföre
att han tidigt fick stort rykte hos tidens
mäktigaste potentater och skickades från
hof till hof. Sedan han tjänt ut sin
elevtid hos den berömde Jan Scorel i
födelsestaden, upptogs han 1547 som välbestäld
mästare i målargillet. Och så finna vi
honom snart ute på resor.
Till Italien skulle han naturligtvis, han
som alla andra artister, hvilka ville följa
med sin tid, — 155° är han i Rom —,
och likasom de andra skulle han måla stora
»historiska» kompositioner i italiensk stil.
Men eftervärlden vill och behöfver ej
minnas dessa ledsamma och dessutom numera
förkomna arbeten, ty han fann sitt rätta
och äfven bättre lönande fält i
porträttfacket.
Efter hemkomsten fick Granvella, Karl
V:s mäktige statsminister, sikte på honom
och rekommenderade honom hos sin herre.
Denne skickade honom 1553 till Lissabon
för att måla ett porträtt af Filips (ll:s),
tronföljarens, brud, prinsessan Maria. 1554
skickades han till England för att
porträttera Filips andra gemål, den katolska Maria.
Man hade ju inga fotografer den tiden.
Därföre använde man porträttmålare, och
helst sådana som voro kända för sin
träffsäkerhet. Och en sådan var Mor.
Sålunda vistades Mor 1550-talet igenom till
stor del vid hofven i Madrid, Lissabon
och London, tills han mot slutet af sin
bana återvände till fäderneslandet och efter
en kortare tids vistelse i sin födelsestad
(1 S 59) IS68 slog sig ned i Antwerpen och
Bryssel, de spanska Nederländernas
hufvudorter och rikaste samhällen redan på denna
tid. Han vistades där till sin död,
alltjämt eftersökt, hedrad och betalad som
landets bäste porträttmålare. Hans
mäktigaste gynnare var där hertigen af Alba,
som han också porträtterat (i en här
åter-gifven bild).
Under denna långa lefnad hann Anton
Mor att måla porträtt af en stor mängd
personer, och det ej blott furstar och
furstinnor, statsmän och hoffolk utan äfven
magistratspersoner, konstnärer och andra
borgerliga människor. Ett icke ringa antal
af dessa porträttmålningar finnes ännu
bevaradt, men är spridt omkring i offentliga
och enskilda samlingar. Bland de senare
äro naturligtvis i främsta rummet att räkna
de engelska. Bland de offentliga
samlingarna åter äro de i Madrid och Wien
rikast på Morska porträttmålningar.
Min afsikt är ingalunda här att
uppräkna hans arbeten eller försöka ge en
analys af Mors målningskonst eller en
kritisk framställning af hans utvecklingsgång.
Jag vill blott med hänvisning till de här
framställda afbildningarna, eller ännu hellre
till galleriverkens stora fotogravyrer och
allra helst till läsarens personliga minnen
i de utländska samlingarna, erinra honom
om hvilket oändligen angenämt och
välgörande intryck man får, då man efter all
den myckna lösa mat i målningsväg, som
bjudes en både af äldre och nyare talanger,
ändtligen träffar på en konst som har så
mycket gods i sig, som är så i alla
afseenden solid. Träffar en målare som
tecknar så säkert, modellerar så präktigt, målar
så smakfullt, så mustigt och ändå så sobert,
och därtill genomför allt med en sådan
kärleksfull omsorg in i den minsta detalj
utan att ett ögonblick förlora blicken,
konstnärens speciela blick, för det hela. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
