Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Utställningen af franska gravyrer i konstnärshuset. Af Carl G. Laurin. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTSTÄLLNINGEN AF FRANSKA GRAVYRER I KONSTNÄRSHUSET.
23 7
energiska pennteckningar prydde
publikationen, hvilkens årgångar nu äro mycket
eftersökta. Jag minnes att jag råkade en
fransk deltagare i religionskongressen i
Stockholm 1897, hvilken med stolthet
påstod sig äga alla årgångarna af detta organ,
där jules Bois med förstående sympati skild-
rar satanismen. Men det är ej denna
osunda, sadistiska riktning Legrand företräder.
På utställningen representerades den af
Odélon Redons litografier, märkvärdigt lösa
och svaga, då man påminner sig det
beröm en Huysmans slösat på dem, och ännu
bättre af den i Namur födde Félicien Rops
med hans ojämna men ofta storartade
etsningar, hvilka af kräsna franska kännare med en
liten rynkning på näsan förklaras »sentir
la Belgique». Det är dock ej detta
belgiska drag som gör den stora allmänheten
litet tveksam mot Rops. Legrand har mer
styrka och manlighet, under det att Rops i
sitt öga fått en väl stor skärfva af den
historiska Andersenska trollspegeln och ser
på världen som en fördömd ande. I alla
händelser kan det ha sitt intresse att lära
sig hur en sådan begagnar sina ögon. —
I sitt blad »Beau soir» har—synes det mig
— Legrand nått djupast. Han som med
så stor skärpa tecknat lasten med all dess
iskyla och sterilitet, har i
sammanställningen af bonden, som kysser sin hustru,
under det barnet nästan girigt diar moders-
DEN RESANDE SKÅDESPELERSKAN. ETSNING AF RAFFAELLI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
