Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Boerpolitik. Af John af Klercker. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
JOHN AF KLERCKER.
som generalkommendant, den norra,
Go-zen, under herrar Van Pittius och
Wee-ber. Samtidigt köpte Lüderitz af de
infödda landkoncessionerna vid Ångra
Peqiicna på västkusten, och Tyskland
skickade krigsfartyg till Kap för att
medverka vid hans planer. I England blåste
fortfarande den mot kolonialutvidgning
fientliga vind, som så ofta, till skada för
det britiska koloniväldets lugna och
kontinuerliga växt och för mänskligheten,
beredt dess påpassliga medtäflare
opåräknade chancer, och man uppgaf både
Sydvästafrika och genom den nya
Trans-vaalgränsen en del af Bechuanalandet.
I det förra fallet var man dessutom
tagen genom öfverrumpling, då man säkert
trodde sig ha tryggat besittningsrätten
genom att besätta den enda brukbara
hamnen, Walfisch-bay, och icke
beräknade, att någon skulle falla på att
besätta ett regnlöst ökenland utan sjöhamn.
Den 27 februari 1884 undertecknades
Londonkonventionen med Transvaal.
Redan den 24 april proklamerades tyskt
protektorat öfver kustlandet norr om
Oranjefloden, och i september—oktober
förklarade sig Stellaland och Gozen för
själfständiga republiker på det område,
som icke inneslutits inom
Transvaal-gränsen. England var härigenom
bloc-keradt mot norr. Det räddade sig
endast genom att tillgripa en militär
kraftåtgärd, den att sända Sir Charles
Warren med en kolonialbrigad för att drifva
fribrytarna tillbaka öfver
Transvaalgrän-sen, och det måste för att betrygga
handelsvägen påföljande år proklamera
bri-tiskt protektorat öfver Bechuanalandet.
Vid östkusten utspelades samtidigt ett
parallelskådespel. Transvaalboerer från
Utrechtdistriktet hade på analogt sätt
tagit tjänst hos zuluhöfdingen Dinizulu,
Ketchwayos son, och erhöllo i maj 1884
af honom genom fördraget i N’Gomo
förläning på en del af norra Zululandet,
där de i augusti samma år under Lucas
Meyer bildade en fristat, Nieuwe
Repu-bliek, med Vrijheid som hufvudstad.
Endast en kort sträcka skilde denna stat
från hafvet och hamnen vid Santa
Lucia-lagunen.
Redan i november samma år
uppfördes nu vid Santa Lucia-lagunen ett
betecknande skådespel. Den nya
republikens »statssekreterare», samme
tyske »öfverste» Schiel, som sårad föll i
engelsmännens händer i slaget vid
Elands-laagte i Natal, fick af Dinizulu i närvaro
af en agent för Lüderitz, herr Einwald,
förläning på hamnsträckan och
afträdde genast sina rättigheter till
Lüderitz genom Einwald, som hissade tyska
flaggan. På detta vis skulle äfven
Englands östra besittning Natal varit
utestängd från möjligheten af utvidgning
norrut längs kusten. England handlade
dock äfven här raskt, de tyska
anspråken på kusten vidhöllos icke, och äfven
den Nya Republikens försök att
inkorporera området året därpå stäfjades. Men
Transvaal erhöll kort därefter genom
in-förlifvandet af den nya fristaten en
förstärkt anfallsposition mot Natal, hvilken
vid krigsutbrottet skulle visa sig af stort
värde. Oph det var en hos den
genomgående engelsksinnade
Natalbefolk-ningen genom landets inklämda och
värnlösa läge alstrad nervositet öfver
Transvaal hotande hållning som sommaren
1899 föranledde dess enträgna böner om
militärt skydd och därmed gaf den
sluge Pretoriadiktatorn ett sken af
förevändning att börja kriget.
Den motstående kartskissen förtydligar
de nyss skildrade afstängningsförsöken,
och för den, som noga följt Sydafrikas
historia, kan intet tvifvel existera, att
icke för dessa koincidenser en mot
England riktad plan låg till grund.
Om det således misslyckades att få
Transvaalstaten i direkt kontakt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
