Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Sönderjyllands betydelse för den danska kulturen. Af Georg Brandes. Öfversättning från förf:s manuskript af G. M. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 6
GEORG BRANDES.
i8:de århundradet sett ut utan Holberg,
hvilken så att säga grundlägger den;
utan Vessel och medlemmarna af »Det
norske Selskab», som utveckla den både
i komisk och lugnt förståndsmässig
riktning; utan P. A. Heiberg, som — till
hälften härstammande från Norge — är
revolutionstidens politiskt anlagde diktare
och skriftställare! Få vi icke i det
nittonde århundradets första år impulsen
till hela vår andliga utveckling af Henrik
Steffens, som kommer från Stavanger?
Och hur mycket skulle icke vår flottas
historia sakna, om vi icke haft
Tordenskjöld! Men äfven om vi erkänna och
till fullo värdera norrmännens insats i
den danska kulturen, så betyder förlusten
af Norge ju icke förlusten af deras
inverkan på och samverkan med den.
Trots allt, som från norska sidan är
gjordt och göres för att upplösa den
gamla språkenheten med Danmark, finnes
den ännu kvar så fullt, att Norges stora
litterära blomstring i århundradets sista
hälft kommit Danmarks andliga lif till
godo lika mycket som Norge själft. Om
Wergeland på sin tid naturligtvis ägde
en större läsekrets i Norge än i
Danmark, så hafva Welhaven, Ibsen,
Björnson, Lie och de yngre norrmännen fullt
ut lika många läsare i Danmark som i
sitt hemland.
Med Sönderjylland förhåller det sig
annorlunda. I fall den danska delen
däraf germaniseras eller i fall vi
underlåta att göra allt hvad vi förmå för att
upprätthålla gemensamt språk och kultur,
så mista vi för alltid en af de stora
hufvudkällorna till danskt lif och lida en
förlust, som är ännu större än den
politiska och som skulle vara svårare för
oss att bära.
För att erhålla en föreställning om,
hvad denna förlust skulle betyda,
behöfver man blott kasta en blick tillbaka
på Danmarks förtid. Då skall man —
kanhända med någon förvåning — ser
hvad Danmark i fråga om kultur är
skyldigt det förlorade hertigdömet.
Jag afsöndrar — för att icke splittra,
intresset — först forna dagars rent
historiska personer. Köpenhamns
borgmästare under statshvälfningen 1660, deri
berömde Hans Nansen, var sålunda
sydjute, men jag nämner honom endast i
förbigående.
Jag uppehåller mig icke heller vid
sydjutska representanter för vetenskaper,,
som äro mig främmande, — t. ex. icke
vid naturforskaren och arkeologen
Forch-hammer, trots hans betydelse.
Jag bortser från de skriftställare och
målare, som blott händelsevis äro födda
i Sönderjylland, men af föräldrar från
konungariket, såsom i våra dagar
Herman Bang, Carl Ewald, N. V. Dorph.
Jag förbigår sådana omständigheter,,
som att de båda männen C. F. Hansen
och Herholdt — båda sydjutar på
fädernet — hvar och en i sin hälft af det
I9:de århundradet påtryckt vår arkitektur
dess stämpel — eller att vår mest
betydande målare och hofmålare i första
hälften af det i8:de århundradet, Henrik
Krogh, var en flensborgare — eller att
C. A. Lorentzen, som näst efter
Abildgaard intog en liknande plats i samma
århundrades slut, var från Sönderborg.
Jag blott nämner, att den gamle
utmärkte porträttmålaren C. A. Jensen,,
som på Ingemanns tid representerade det
sunda verklighetssinnet, var från Slesvig.
Men jag vill fästa uppmärksamheten
därpå, att vår litteratur och vår konst,,
d. v. s. vår poesi, vår bildhuggarkonst,.
vårt måleri, icke ens kunna tänkas utan
Söndeijyllands bidrag.
Norrmännens betydelse för oss i gamla
dagar var den, att de höllo förbindelsen
öppen till de två stora västmakternas,
kultur, då Holberg och Wessel helt och
hållet hade fransk bildning, dock med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
