Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Sönderjyllands betydelse för den danska kulturen. Af Georg Brandes. Öfversättning från förf:s manuskript af G. M. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÖNDERJYLLANDS BETYDELSE FÖR DEN DANSKA KULTUREN.
313
öfvade på Thorvaldsen, utöfvades af
Car-stens, hvars stora ande just vid denna
tid stred sin sista strid. »Blott ett enda
år förunnades Thorvaldsen njutningen af
det lärorika umgänget med honom, men
aldrig upphörde han att beundra hans
verk.» För att riktigt kunna intränga i
Carstens’ geni, kopierade Thorvaldsen
en stor del af hans efterlämnade
teckningar och hade dem alltid med sig:
»Natten», »Guldåldern», »Megapenthes»,
»Homeros», ja, så sent som 1819, 21 år
efter Carstens’ död, kopierade han
»Oidipus». Dessutom lät han »Guldåldern»
utföras i oljemålning af Koch och köpte
9 dyrbara originalarbeten, hvilka alla
finnas på Thorvaldsens museum.
Åtskilliga andra arbeten af Carstens skänkte
Thorvaldsen en grefve Moltke, till
hvilken han stod i tacksamhetsskuld.
Thorvaldsens första epokgörande
arbete, hans Jason, är utfördt med Carstens’
Theseus (från hans Oidipus i Kolonos)
som förebild. Den äldsta skissen till
Jason nar till förebild en figur från
Carstens’ Argonauttåg; den fullbordade Jason
har sin hållning efter Theseus. Också
bakom Thorvaldsens »Musernas och
gratiernas dans» ligger troligen ett
arbete af Carstens. Dock det kommer icke
an på enskildheterna utan på
hufvudsaken, hvilken Cornelius har meddelat i
dessa ord:
»Thorvaldsen talade alltid med en till
vördnad gränsande beundran om
Carstens; sade, att han skaffat sig allt hvad
han kunde komma öfver af dennes
arbeten, och bekände öppet, att han hade
detta utomordentliga geni att tacka för
det väsentligaste i sin konstnärliga
riktning och fulländning.»
Att Thorvaldsen blef den vida större
konstnären af de två, finns naturligtvis
intet tvifvel om. Men i vissa hänseenden
bör Carstens, som ande, kallas
Thorvaldsen öfverlägsen.
GEORG ZOËGA.
Praktiskt visade han honom vägen
till antiken, — såsom man den tiden
kände den —, men Carstens var
samtidigt djupt mottaglig för Michelangiolos
storhet, hvilket Thorvaldsen aldrig blef.
Ännu innan Carstens praktiskt hade
visat Thorvaldsen vägen till antiken,
hade emellertid en annan man, en
teoretiker, öppnat hans ögon för den, äfven
denne en sydjute, Georg Zoëga, född
1755, ett år yngre än Carstens.
Zoëga intager härmed en plats i den
danska bildhuggarkonsten, som något
påminner om hvad Winckelmann betydt
för den germanska. Zoëga var dåtidens
konstnärliga samvete bland danskarna.
Sina lärda verk nedskref han tyvärr mest
på italienska, aldrig på danska, men han
ensam förstod långt innan Carstens’ död,
huru mycket denne var värd, och gjorde
efter hans död allt för att bevara hans
teckningar åt Danmark.
Strax efter Carstens’ ankomst till Rom
skrifver Zoëga om honom till akademien,
kallar honom »en dansk, som är en duktig
tecknare och komponerar med mycken
eld; men han hänger allt för mycket
fast vid Michelangiolos manér» — en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
