- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tionde årgången. 1901 /
328

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - »Lad-patron.» Af Laura Fitinghoff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lät hon kaffekokaren sjuda öfver den
för att när som helst kunna »luta» på
pannan och få sig en tår, allt medan
hon höll gubben sin varm med
hårresande beskrifningar öfver hurudan hans
tillvaro skulle te sig, om han ej hade
henne som såg till honom.

På sista tiden började det gå upp
för Kajsa Babba, att hon gjorde sina
granna utläggningar för tomma kubben,
att det i själfva verket var mycket länge
sedan han satt där som vanligt tyst och
hörde på henne. Vid den tiden hade hon
ju inte ens vänjt af lill-jänta, som nu
kunde både stå för sig själf och säga
»gamm’-rat» åt fadern, när denne skygg och
tyst dref ute omkring ladan utan att
ens komma sig för att gå in.

Hon vardt rent af arg nu, Kajsa
Babba, när det alltjämt var svart på
spisen, om hon inte fick någon af
småpojkarna att klyfva toppveden och lägga
på där.

Af Kajsa Babbas alltmera färglagda
beskrifningar och föreställningar fick man nu
för sig ute på bygden, att gubben hennes
inte var fullt ut »slug», ehuru denna
förmodan motsades af det ovanliga
förhållandet, att Lad-patron, när han, som till
och med numera kunde hända, någon
gång visade sig i kyrkan, då var både
rentvättad, rakad och klippt samt hade
klädpaltorna rena och lappade.

När Kajsa Babba gjordes uppmärksam
på detta märkliga förhållande, för hvilket
hon ju ej kunde blunda, svarade hon
undvikande eller vände det så, att hon, som
»fick räcka till på alla håll», inte råddes med
att se’n gå så usel längre. Med sina egna
trasor som åskådningsmaterial klargjorde
hon eländet på ett sådant sätt, att dessa
trasor blefvo hans, ej hennes. När hon
några gånger hade framställt denna
version af egen husmoderlig pliktutöfning,
trodde hon till sist på den. Hennes
vidtgående synkrets grumlades ej af
något lönlöst grubbel öfver huru med
saken egentligen förhöll sig — svartsjuka
ingick ej i hennes begrepp. Fanns det
i hela socknen något kvinnfolk, som
var så »fjäskig», att hon rustade upp
en töcken stackare till karl som
hennes man, utan att tala om det, så fick
en töcken en för den skull gärna göra det
för henne. Hon hörde någon gång på
senare tid, att folk började dra’
misstankar på Utsocknes-Maglena, gammeljäntan,
som bodde i lillstugan på andra sidan om
berget och som förr i tiden, när gubben
hennes tjänte dräng i den socken,
därifrån hon var, ägde hemmanslott i största
gården i byn. Så stursk och snål och
folksint, som hon var ansedd att vara,
Utsocknes-Maglena, så var det nog inte
likt till att hon skulle möda sig för ett
tocket skrof som han var, patron i
ladan. Så tänkte då Kajsa Babba för sin
del och förr gick hon ända längst bort i
socknen, när det var så att maten eller
klädplaggen tröto, än hon vände sin
gång till Utsocknes-Maglena, som när
hon första och enda gången kom dit för
att »hälsa på också i den gården»
tussade hyndan på henne och själf rände
på henne med ovett och sådant ledt
tal, att Kajsa Babba väl aldrig, så
gammal hon var, hade hört slikt. Hon hade
fått heta både »lortlarpa» och
»skvallerkäring» och »haramor» (harhona, som
lämnar ungarna vind för våg) och annat
riktigt orimligt.

Det var bara en tre, fyra år sen
Maglena kom till socknen och den där
lillstugan blef byggd oppe i berget, som
hon, Utsocknes-Maglena, sedan flyttade
in uti. Fasligt behändig var stugan,
brädslagen, rödmålad och hvitknutad.
En liten kryddgård fanns omkring den,
med hägg och rönn, som växt i markera
där förut. Om sommaren syntes i den
både ringrosor, tusenskön och åbrådd.
Då hon bara kunde trifvas att sitta där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free