Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - August Ennas nyaste arbeten. Af Gustav Hetsch. Öfvers. från författarens manuskript. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST ENNAS NYASTE ARBETEN.
Af GUSTAV HETSCH. ’
Öfvers, från författarens manuskript.
Med i bild.
INEMOT säsongens slut fick kompositören
August Enna icke mindre än två
sceniska arbeten uppförda i Köpenhamn:
helaftonsoperan »Lamia» på kgl. teatern och
en liten pantomim »Hyrdinden og
Skor-stensfeieren» på Kasino vid en
välgörenhetsföreställning af särdeles fashionabel
karaktär.
Det må sägas med detsamma, att det
sistnämda arbetet synes mig stå högst i
musikaliskt hänseende; fastän det är en
bagatell, skänker det dock herr Enna
tillfälle att visa sin talang i en vida
fördelaktigare belysning än de stora operor, på
hvilka han otvifvelaktigt har nedlagt
ansenligt mera konstnärlig energi och som
han väl därför själf tillmäter större
betydelse.
»Lamia» är en äkta Enna-opera. Den
besitter alla kompositörens förtjänster och
alla hans svaga sidor. Den har det
bländande yttre, den teatraliska schwung, som
har öfverraskat i Ennas operor alltifrån den
första. Man återfinner här hans säkra
grepp på att bygga upp en ensemble,
hans instinktiva, omedelbara sinne för
hvad som klingar och tar sig ut såväl för
sångarnas del som för orkesterns. Det är
grann musik, som kittlar och berusar örat,
det är »stor» opera till hela sin
gestaltning och det är ett effektstycke, som har
många betingelser för att falla den bredare
publiken i smaken.
Men tränger man bakom det praktfulla,
bländande skalet, så finner man, att
kärnan är af ringa värde. Idéerna äro föga
intressanta, motiven utan synnerlig
pregnans. August Enna är här som öfverallt
mera teatralisk än egentligen dramatisk,
och han är mera en habil musiker än en
god musiker.
Emedan han saknar kultur, händer det
honom ständigt att i sin musik accentuera de
ställen, som icke äro accentuerade i
handlingen och texten, och behandla verkligt
afgörande moment med lättlöpande
ytlighet. Sålunda inträffar det äfven i »Lamia»,
att scener, som å librettistens sida äro
verkningsfulla, med Ennas musik falla till
jorden — t. ex. det mesta af operans
förspel med scenerna mellan Zevs och Lamia.
Och å andra sidan händer det, att han på
punkter, där diktaren med rätta har varit
kort och knapp, breder ut sig alldeles
oproportionerligt, emedan han får lust att
skrifva mycket musik och därigenom
förvrider effekten, ja rent af gör åhörarna
otåliga.
Till denna brist på egentlig dramatisk
blick — en brist hvilken, som sagdt, alls
icke utesluter förhandenvaron af det
tea-traliskt-effektfulla i musikens
verkningsmedel — kommer talangens brist på
musikalisk gedigenhet. August Enna skrifver
tydligen utan stora skrupler, utan reflexion
och själfkritik. Melodierna komma för
honom, och han fäster dem på papperet utan
att vraka och sofra. Däraf det myckna
friska, omedelbara och verkligt varmt
strömmande i hans partitur, den heta lidelsen
och den elektriserande farten, men däraf
äfven de många banaliteterna, de intet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
