Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - August Ennas nyaste arbeten. Af Gustav Hetsch. Öfvers. från författarens manuskript. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST ENNAS NYASTE ARBETEN.
341
sägande fraserna, de allför lättköpta
effekterna.
Saknaden af nobless, intelligens och
kultur gör sig så mycket mera kännbar i just
denna opera, som dess libretto — hvilken
härrör från diktaren Helge Röde —
innehåller så mycken poesi i situationer och
text och en sådan själsfinhet, att man icke
kan nöja sig med en enbart rutinmässig
musikalisk behandling af densamma.
Såtillvida har herr Enna alltså valt sitt ämne
olyckligt; men å andra sidan inser man
lätt, att han har känt sig frestad af dess
starkt upprörda och färgrika scener.
På grundval af den nu aflidne danske
författaren P. Mariagers berättelse »Den
sidste Lamia» har Helge Röde skrifvit sin
libretto, hvars handling, som försiggår i
den klassiska forntiden, är följande: Den
sköna kvinnan Sybaris älskas af guden Zevs
men har icke desto mindre inlåtit sig i
ett kärleksförhållande till en dödlig,
ungersvennen Damis. Under ett oväder
öfver-raskar Zevs de älskande, och djupt
förtörnad utslungar han sin fruktansvärda
förbannelse öfver den trolösa kvinnan, hvilken
icke bättre visste hvad hon var skyldig
guden, som hade hedrat henne med sin
kärlek. Hennes straff skall vara det, att
hon måste lefva som en »lamia», ett slags
vampyrliknande väsen, som kräfver unga
brudgummars blod och icke kan bli löst
från gudens förbannelse, förrän hon möter
en brudgum, som af kärlek till henne
öfvergifver sin brud och hängifver sig åt
henne. Detta utvecklas i det ofvannämda
förspelet, hvars hufvudscener förete en viss
likhet med Wotans och Brünhildes scener
i Wagners »Walküre», men på grund af
herr Ennas föga markerade och
karaktäristiska musik icke mäktar tillvinna sig
åhörarnas intresse.
När själfva operan börjar, ser man
Celio fira sitt bröllop med Aglaja. De
danser detta ger anledning till har
kompositören beledsagat med en i öronen
fallande, smekande och friskt uppfunnen
balettmusik, hvilken jag sätter högst af hela
operan. Intagande är äfven brudjungfrurnas
lilla kör. Midt under festen ankommer
Sybaris-Lamia i ett fantastiskt tåg; hon
lockar den unge brudgummen och bedårar
honom med sin sång — en smula
obegripligt för publiken — därhän, att han
alldeles glömmer sin brud och följer den
AUGUST ENNA.
främmande, hemlighetsfulla kvinnan till
hennes sagolika, med ett svall af rosor och
andra vällustattribut utstyrda
bländverks-slott. Här fortsätter Sybaris-Lamia sina
förförelsekonster — bl. a. uppträder en hel
kår serpentindansöser, som verka
fullkomligt »Spezialitätenbiihne» —, och den af
så mycken ögon- och öronlust betagne
Celio står just i begrepp att bli Lamias
byte, då hennes forne älskare, Damis,
hvilken nu har blifvit en gammal eremit och
vid bröllopsfesten igenkänt Sybaris som
identisk med Lamia, inträder åtföljd af
den olyckliga Aglaja och afslöjar förförerskan.
Slottet störtar samman, och på den öde
strandremsan vid det upprörda hafvet
åter-vinnes Celio åt sin öfvergifna brud, under
det Lamia kastar sig i de fradgande
böljorna och dör.
Det finns i denna libretto mycket, som
ger en musik-Makart anledning till
färgpräktiga tonmålningar, men där
förekomma också, särskildt i början och i slutet,
moment som ovillkorligen kräfva en
musik-Böcklin. Och då herr Enna nu en gång
bara är en Makart och aldrig kan bli
någon Böcklin, så var därmed resultatet
gifvet på förhand. »Lamia» beredde
således ingen öfverraskning vare sig i god eller
i mindre god riktning. Och trots en
genomgående praktfull utstyrsel och ett
hvad hufvudparterna beträffar särdeles väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
