Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rasen, kulturen och konsten. Af Alfred Bramsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 ALFRED BRAMSEN.
354
förakta, men de nämda kulturfrämjarna
voro dem fullkomligt främmande —
därför känner sig också nutidsmänniskan
oerhördt öfverlägsen.
Sammansättningen af de
beståndsdelar, som utgöra en civilisation, är
säregen för folket i fråga — det
tillförlitliga uttrycket för folkets egendomliga
tanke- och känslolif.
Ett folk kan emellertid nå en hög
civilisation utan att därför besitta någon
konstnärlig förmåga att tala om.
Feni-cierna t. ex. ägde näppeligen någon
synnerlig öfverlägsenhet utom sin
enastående duglighet i allt, som hörde till
handelsväsendet. Och dock var det
hufvudsakligen deras förtjänst, att forntidens
folk civiliserades, ty det var ju de som
satte liflig förbindelse i gäng mellan de
olika orterna, och det var genom dem
som konstnärlig påverkan ägde rum. De
befrämjade kulturens utbredning ungefär
som fåglarna befrämja många växters
utbredning — automatiskt, icke
medvetet som såningsmannen. Själfva skapade
de snart sagdt ingen konst, och deras
civilisationshistoria är deras handels.
Omvändt ha mongolerna i Indien rest
monument, hvilka enligt kännares utsago
äro af hög konstnärlig rang, utan att
man därför kan räkna mongolernas
kultur till de högre.
Icke heller är det just på
civilisationens höjdpunkt som konsten når sin
blomstring. Hos egypterna och i
synnerhet hos hinduerna stamma de
fullkomligaste verken från en äldre tid, och
från nutidens ståndpunkt kan Italien
omkring år i 500 väl betraktas som ett halft
barbariskt land. Människorna handlade
som vildar och räsonnerade som
civiliserade, — ett slags intelligenta vargar,
säger Taine.
Det är därför omöjligt att mäta ett
folks kulturgrad efter konstens ståndpunkt.
Konsten är ett af de viktigaste kultur-
elementen, men är den det viktigaste?
Svaret beror på hvem frågan ställes till.
Det finns många — och till dem hör
jag — som anse, att det är örats och
ögats kultur: litteratur, musik, skulptur,
arkitektur och målarkonst, som utgör en
civilisations största prydnad, och att en
kultur, som saknar denna, icke har
något synnerligt värde. Som anse, att de
nordamerikanska republikerna kunna gå
på med att samla guld i högar så
väldiga som sanden i hafvet och utsträcka
sitt herravälde öfver ett helt fastland utan
att därför väga så mycket i den
världshistoriska vågskålen som den lilla
atenska republiken.
Det hjälper dock alltsammans intet,
ty det står fast, att romarna i forntiden
gingo i spetsen för tidens kultur och att
nutidens amerikanare i vissa afseenden
göra detsamma — oaktadt bägge dessa
folk i konstnärligt hänseende höra till
de svagaste. Nog hade romarna konst,
och nog använda amerikanarna,
allteftersom rikedomarna hopa sig och på så
sätt en aristokrati uppstår, mer och mer
penningar pä konstföremål; men
romarnas konst var i väsentlig grad lånad från
grekisk konst, liksom amerikanarnas är
lån från europeisk, särskildt fransk, och
här äro vi redan vid kärnpunkten i
frågan om hur ett kulturelement formar sig
under påverkan utifrån.
Det visar sig nämligen, att dessa
konstnärligt föga själfständiga folk sätta
märke, rasmärke, på den lånade konsten.
Till och med hos ett folk som romarna,
hvilkas styrka låg på helt andra
områden — på det militära, det politiska, det
juridiska och det litterära — och som
införskrefvo mönster och idéer från
främmande konst ungefär som de samtidigt
införde metaller eller specerier från
utlandet, till och med hos dem tvingas
konsten, innan synnerligen många sekler
ha förflutit, till en viss grad af nationel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
