Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rasen, kulturen och konsten. Af Alfred Bramsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RASEN, KULTUREN OCH KONSTEN.
359
ten, som vi bland andra äfven finna hos
hinduerna, där litteraturen är utmärkt,
skulpturen underhaltig, arkitekturen
storslagen och vetenskapligheten lika med
noll.
Det är folkets lif som ger den
grekiska skulpturen frihetsstämpeln.
Gymnastiken, atletiken, den olympiska leken,
där ynglingarna uppträdde nakna, detta
för Grekland fullt säregna folklif inför
nakenheten i den grekiska konsten; ty
plastik passar till gymnastik som
handsken till handen. Hos en ungdomlig,
lifsglad nation, hvars begrepp om arbete
och lek voro vidt skilda från våra och
som knappast har ansett det värdigt en
högsinnad, friboren människa att sträfva
efter det blott nyttiga, måste leken helt
naturligt gå öfver till att bli ett af de
viktigaste leden i uppfostran, och leken
organiserades som en
nationalangelägenhet af den största betydelse. Konsten i
Grekland, som började med verk, hvilka
stodo långt efter egypternas,
omskapades af det grekiska folket i
öfverensstämmelse med dess ideal och gick slutligen
fram på bänor, som dittills varit alldeles
obeträdda.
Öfverallt ser man något liknande:
först när ett folk äger en tillräckligt fast
kulturgrundval, är det i stånd att
fullständigt omdana det främmande blod,
som genom transfusion föres öfver i dess
ådror. Sker icke detta, blir det
konstnärliga resultatet blott en slafvisk
efter-härmning.
Efter de genialiska primitiva
nederländska mästarna Hubert och Jan van
Eycks bortgång före midten af det
femtonde seklet var det som om Flanderns
sol förmörkats och som om allt
konstnärligt ljus kommit från Italien. Gick
konstnärsströmmen förut från söder mot norr,
så vände den sig nu med besked. Allt
hvad Italien hade lärt af antikens Rom
och Atén, det skulle nu den öfriga värl-
IDOLINO. GREKISK STATY I BRONS. / Firenze.
den lära af samtidens Florens, Rom och
Venedig. Och säkert lärde de
flamländska konstnärerna, som drogo mot
södern, det mesta af det som öfver
hufvud kunde läras i konstens anatomi,
perspektiv, gruppering och öfning i att
framställa den nakna människokroppen stor
och fri. Men själfständigheten fattades
dessa »romanister», som de kallades; de
hade icke öfverlägsen kultur och kanske
icke heller talang nog för att kunna
smälta samman sina nordiska ideal med
italienarnas konstnärliga humanism.
Ingenstädes synes »pånyttfödelsen» försiggå
under långvarigare vånda än just i
Flandern. I mer än hundra år var
renässansen där en lyxartikel, en blomma som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
