Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rasen, kulturen och konsten. Af Alfred Bramsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RASEN, KULTUREN OCH KONSTEN.
365
saken misstänkt. Den »Förening for
national Kunst», som nyligen stiftats i
Danmark, är konstnärligt sedt rotlös,
och nationel är den icke, såtillvida som
dess uttalade syfte är att bekämpa
konstens naturliga växt.
Att vår förste konsthistoriker, Hdyen,
förväxlade de båda sakerna, framgår
tydligt nog af hans sträfvanden att skapa
»en skandinavisk (!) nationalkonst»,
hvarunder han förstod »framställningar
af nordens, specielt dess forntids historia
och af gudalifvet». En god sak var, att
omedvetet och starkt af det lif, som rör
sig omkring honom, ett lif som har fått
sin egendomliga form och färg af den
jordmån det har vuxit fram ur. Hur
litet den »historiska» apparaten i själfva
verket betyder, framgår med tillräcklig
klarhet af konstens historia. Rembrandt
klädde personerna på sina bibliska taflor
efter holländskt mod omkring midten af
sjuttonde seklet, utan att de därför blefvo
obetydligare eller mindre stämningsrika,
och Paolo Veronese berättar (i ett bref
till Gennaro Lauretti) att när han må-
han rådde konstnärerna att förbereda sig
till lösandet af denna högst märkliga
uppgift genom fördjupande i vårt
folklif i nutiden, sådant det rör sig på
våra öar och slätter och »bland Norges
. och Sveriges tjäll». Eckersberg, Sonne,
Dalsgaard, Exner och flere andra
utmärkta konstnärer tillförde ju verkligen
vår konst betydande värden från sådana
delar af befolkningen, hos hvilka de
primitiva lifsyttringarna ännu finnas i sin
naiva sundhet och friskhet. Men
»huf-vuduppgiften» läto de pä goda skäl
vara. Konst kan nu en gång inte
tilllagas efter recept. Konstnären påverkas
lade »Bröllopet i Kana» var det inte
så mycket hans afsikt att måla detta
bibliska ämne som att framställa ett
präktigt venetianskt gästabud. »Jag anser»,
skrifver han, »att det var konst, men i
synnerhet historisk konst, att måla min
tids dräkter. Och för att jag riktigt
skulle kunna lyckas att gifva ett sant
uttryck, tog jag mina bästa vänner, dem
hvilkas karaktär och yttre jag har bäst
reda på, till modeller».
Eckersberg är fullt nationel, när han
inför vår luft, vårt ljus, vår sjö i sin
konst, och minst nationel i sina
patriotiska taflor. Och hvem frågar efter dem
SJÖ OMGIFVEN AF SKOG. PENNTECKNING AF J. P. LUNDBYE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
