Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rasen, kulturen och konsten. Af Alfred Bramsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 ALFRED BRAMSEN.
BUKT VID KALLUNDBORG FJORD. TECKNING AF J. T. LUNDBY*:.
den ju alltid gjort förut, hvarför skulle
vi stå efter ? Nutidskonstens öde är därför
hufvudsakligen prisgifvet åt de spridda
privata samlarnas goda eller dåliga smak
— ett synnerligen skeft sakernas
tillstånd.
Hvad som säkert äfven påskyndar
tillbakagången är att nutidens
konstintresse mer och mer koncentrerar sig
kring musiken. Denna konstarts
kulmi-nation ligger oss ju ännu så nära, och
ingen vet hvad framtiden kan medföra
för musikaliska öfverraskningar ; och
därtill kommer att ingen af de bildande
konsterna någonsin blifvit odlad af ett
ens tillnärmelsevis så oerhördt antal
dilettanter som musiken nu för tiden.
Olyckligtvis är den den minst
stillsamma af alla konstarter och bereder
förmodligen människorna på det hela taget
väl så mycket lidande som njutning.
Icke desto mindre har dess betydelse
för nutidslifvet, dess makt öfver
människosjälarna knappast något motstycke i
det förflutna.
Musikundervisningen har i vida högre
grad än teckning — som ju likväl är
särdeles nyttig — blifvit ett nödvändigt
led i tidens uppfostran. Till och med
i landsorternas afkrokar — under de mest
blygsamma förhållanden — uppstå
musiksällskap eller åtminstone
sångföreningar och musikkårer. Hvad som förr
var privategendom för konstnärerna och
en liten konstälskande krets har
öfvergått till att bli hela släktets commune
bonum. Hvem vågar nu för tiden öppet
tillstå, att han är omusikalisk?
Denna häpnadsväckande musikaliska
utveckling hade sin utgångspunkt i
Tyskland men spred sig snabbt därifrån till
alla Europas land, ja har nu nått alla
världens hörn. Den geniale munken Gni
d’Arezzos notspråk synes verkligen
ämnadt att varda det enda universalspråket.
Man känner raser med hög kultur,
som helt och hållet kunnat undvara
bildkonst: judafolket afskydde ju alla
framställningar af människofiguren. Men det
torde säkerligen falla sig svårt att
uppleta ett folk, ja bara en vild stam, som
icke besitter vissa rudimentära melopéer
eller enstaka dansrytmer.
Det är dock inte endast den oerhör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
