- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tionde årgången. 1901 /
384

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sago-Lena. Ett kapitel ur »Mellan haf och fjäll». Af Maria Rieck-Müller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

MARIA RIECK-MüLLER.

och ibland smekande tog dem upp i
knä.

Kärleken, som så skön och stark
kommit till henne, kunde hon ju ej lefva
förutan. Och nu, dä han, som väckte
den till lif, tagits bort, skänkte hon af
sitt hjärtas skatt till dem, som bäst
kunde behöfva och förstå, hvad hon gaf.
Det var barn och djur.

Och hon kunde gifva ännu mer nu.

Alla tusen tankar och drömmar, som
hittills lefvat skygga och bundna inom
henne, ända se’n hon som liten sprang
•efter viterkornas bjällror och hörde
huldre-sång i skogen, de fingo lif den gången han
—• vännen hennes — försvann i forsen.

Smärtan var starkare än allt, som
band — och nu kom dikt och sång som
en brusande ström om våren, som sagor
■och historier, än ljusa och väna, än
sorg-fulla med gråt i tonen.

Så kom det sig, att hon blef Sago-Lena.

När mannen efter ett par år dog,
byggde hon sig den lilla stugan högst
uppe på nipan, där forsen lyste hvit
mellan täta gransnår.

Snabba små barnfötter gjorde stigen dit
•upp slät och jämn. Hvar var det väl
roligare än i Sago-Lenas stuga? Helst om
höstaftnarna, när det brann i den öppna
spiseln och alla ljud utanför af prasslande
löf och hvinande vind blefvo till ett med
historierna om vitror och underbara
skatter i berg och sjö. Det var så att till och
med kissemåns i Sago-Lenas knä och
Lappo, som låg hoprullad lik ett stort, svart
nystan nedanför spiseln, fingo ögonen
lysande och runda och klippte med öronen.

Själf satt Lena och kardade eller
stickade, med blicken fäst än på de
undrande barnaögonen, än drömmande
på de fladdrande lågorna.

Det är konstigt, hvad en kan se
mycket i en sådan där stor
björkvedsbrasa, innan den falnat ned till aska.–-

Ingen hade dock så helt kommit sig
in i Sago-Lenas historier och hela lif
som Eskil. Det var ibland som om hon
glömde, att han ej var hennes egen
pojke. Ibland också var det så, att hon
måste tänka på honom — Adam —,
när Eskil nu som äldre satt hos henne
och språkade.

Då blef hon helt tyst och bad med
sin låga, mjuka stämma:

— Tala om någe’ vackert för mig nu
Eskil! Ser han int’ att Lena ä’
gammal och trött? —

Och det gjorde han.

Men hon var visst gammal och trött
hon, där hon nu satt med ögonen
lysande och stora och tankarna långt
tillbaka, fladdrande som trolskt skimrande
sländor öfver skogstjärnens vatten och
in mellan gröna trän, där fiollåtar tonade
och drogo — drogo in till en
lycksalighet utan namn.

Hon var visst gammal och trött, hon,
när hon sedan — då Eskil gått —
släppte lös gråten, stormande vildt med
hufvudet nere i kattens päls . . . Det
kändes så godt då att ha’ en lefvande
varelse, som kunde smeksamt stryka sig
intill en — inte sade ett ord — bara
kurrade och spann.

Hvem orkar gråta så efter en, som
forsen tog för många år sedan, om
sinnet är gammalt och trött ?

Och då hjälpte det endast att gå in
i kammaren, där en fiol hängde i grönt
sidenband på väggen, och stryka den
sakta, sakta öfver strängarna. Den lefde
ju alltid. Det kom som ett sus af toner
ifrån den, och de tröstade sinnet"" som
fagraste, ord, hviskade af en älskad
stämma . . .

Sago-Lena, Sago-Lena, hvad du är
ungdomsvarm och full af dårskap, fastän
håret ligger som en hvit drifva öfver
panna, fårad och skrynklig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free