Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttonde häftet
- Ett blad ur den finska tidningspressens historia. Af Emil Hasselblatt. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BLAD UR DEN FINSKA TIDNINGSPRESSENS HISTORIA.
403
början af sjuttiotalet gjort ett
samlingsförsök kring den lilla, kortlifvade
veckotidningen Vikingen.! Men först under
följande decennium skedde den faktiska
sammanslutningen på ett bestämdt
program. Ar 1882 har i allmänhet
betecknats såsom det svenska partiets
födelseår. Vid 1885 års landtdag spelade
det redan en framträdande roll, främst
i Ridderskapet och Adeln, och tre år
senare behärskade detsamma inom
representationen tvänne stånd, sedan det
äfven i borgarståndet tagit makten af de
liberala.
Det blef Nya Pressens uppgift att
föra det nybildade partiets talan inom
dagspressen.
*
Den nya tidningens framträdande var
naturligtvis en händelse af vikt. I kören
af de röster, som ur de äldre bladens
krets höjde sig öfver dess vagga, har
man att söka uttrycken för de känslor,
hvarmed nykomlingen inom olika läger
emottogs. Den närmaste konkurrenten
och förnämsta svenskspråkiga kollegan,
Helsingfors Dagblad, anslog en ton, hvars
välvilja icke uteslöt ett drag af kylig
öfverlägsenhet. Dock medgaf bladet,
att särskildt det senare profnumret
erbjöd ett omväxlande innehåll. — Uusi
Suometar, det finska partiets mest
vederhäftiga tolk, visade sura miner, men
ansåg i hvarje fall tidningens avancerade
program garantera, att den kommande
striden skulle föras med öppet visir. —
Hätskast uppträdde sign. A M.* i
Morgonbladet, liksom i förkänsla af
framtida hårda duster. Han beklagade
prof-numrets föga besinningsfulla språk och
trodde ej, att man af nykomlingen kunde
vänta sig mycket i allvarlig diskussion.
* Agathon Meurman, publicist och
politiker, ledare för det gammalfinska partiet i
bondeståndet.
Emellertid hoppades han, att dess
redaktion skulle finna det angeläget att anslå en
annan ton, lofvande att i sådant fall ägna
dess uttalanden nödig uppmärksamhet.
Detta till trots vidtogo redan kort därpå
i samma blad af samma hand upprepade
häftiga anfall, hvilkas öfverdrifna skärpa
och bitterhet stodo så fjärran som möjligt
från den måttfulla saklighet förf. själf
rekommenderat sin vederdeloman. De
bragte snart striden att flamma upp i
full låga.
*
Man har icke den ringaste anledning
att förvåna sig öfver dessa stridssignaler,
så frimodigt som Nya Pressen genast
skyndade sig att markera sin ställning.
»Ingen bör numera» — säger
redaktionen i sin första vädjan till läsaren —
»underlåta att taga sitt parti och göra
sig klart, hvilkendera sidan han vill
tillhöra. Och må man härvid ihågkomma,
att det arbete, hvilket ägnas vår gamla
odlings intressen, är fullt ut lika
berättigadt och allmänt fosterländskt som det,
hvilket direkt afser vårt lands finska
befolkning. Hvarje annan ståndpunkt
blir en glömska af den närvarande
ställningen, ett fasthängande vid en
förgången tid.»
Denna ståndpunkt innebär icke någon
oresonlig radikalism. Nya Pressen hade
såsom uttryck för den inre
partimotsättningen gifvetvis sin udd riktad emot
finskhetssträfvandena. Men härmed
behöfde icke med nödvändighet förbinda
sig ett underkännande af det berättigade
i det finska folkelementets fordran på
verklig och genomförd likställighet med
det svenska. Såväl insikten om den
finska nationalitetens rätt till en högre
odling i det finska språkets form som de
enklaste opportunitetshänsyn hafva bjudit
tidningen att icke — åtminstone
prin-cipielt — ställa sig på sin kant gent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0445.html
