Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttonde häftet
- Ett blad ur den finska tidningspressens historia. Af Emil Hasselblatt. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
EMIL HASSEL BL ATT.
sedermera publicerats i brochyren »I
den finska frågan» och verka samlade
med slående beviskraft. Man får
öfverhufvud taga sig tillvara att öfverskatta
deras betydelse utåt. Det är måhända
lättare att göra den blinde seende än
att öppna ögonen på den, som icke vill
se. Men på det allmänna tänkesättet
inom landet hafva de öfvat en
utomordentligt stärkande och varaktig
inverkan. Nya Pressen lästes och var
spridd just inom de samhällslager, som
angåfvo opinionens starkast bärande
hufvudton.
*
För såvidt det öfver hufvud är en
enskild person möjligt att i sin hand samla
de spridda trådarna af en tidnings
mångskiftande uppgifter, kan det sägas, att
Nya Pressens hufvudredaktör, juris doktor
Axel Lille, varit själen i sitt blads
verksamhet. Redan från sin studenttid
bemärkt såsom en ifrig anhängare af
svenskhetens sak samt med sina journalistiska
lärospån aflagda i Viborgs tidning och
Vikingen, var dr Lille ännu jämförelsevis
ung och opröfvad i offentliga värf, när
honom anförtroddes den lika kräfvande
som ansvarsfulla posten som chef för ett
dagligt politiskt organ. Erfarenheten
har visat, att valet den gången föll på
rätt hand. Under alla de sjutton år
Nya Pressen existerat har dr Lille med
insikt, uthållighet och aldrig sviktande
pliktkänsla burit det publicistiska
dagsarbetets tunga. De talrika, alltid lätt
igenkännliga uppsatser han låtit inflyta
i tidningens spalter hafva utmärkt sig
genom ovanlig politisk vakenhet,
omfattande sakkännedom, genomtänkt
argumentering, ett skarpt och koncist
framställningssätt samt genom en flytande,
uttrycksfull stil. Inför det allmänna
medvetandet har hans person framträdt
såsom inbegreppet af Nya Pressens bästa
traditioner. Och detta med rätta, ty i
de flesta fall hafva tidningens politiska
ledande artiklar flutit ur hans penna.
Så kan han också vid sidan af J. V.
Snellman och Robert Lagerborg nämnas
bland de finska män, hvilka mest
bidragit till att utbreda uppfattningen om det
fria ordets betydelse såsom en af
regulatorerna i det moderna samhället, liksom
till att höja tidningspressen till en aktad
och inflytelserik makt i vårt offentliga
lif. — Edelfelts öfverlägset
karaktäriserade porträtt ger en präktig föreställning
om den beslutsamhet och energi, som
prägla dr Lilles personlighet.
I detta sammanhang ännu några
namn, valda bland dem, som i främsta
rummet medverkat till Nya Pressens
rangställning inom Finlands, ja, enligt
kompetent utsago, hela Skandinaviens
tidningspräss!
Tidningens första redaktion utgjordes
jämte dr. Lille af magistrarna Hugo af
Schultén († 1891), P. Nordmann och
Arvid Hultin, af hvilka den sistnämde
kvarstod ända till slutet såsom
redaktionssekreterare och chef för den
utrikespolitiska afdelningen. På det politiska
området hafva i viktigare frågor uppträdt
bl. a. senator L. Mechelin samt
friherrarna R. A. Wrede, M. V. af Schultén och
V. M. v. Born. När värnepliktsfrågan
blef brännande, hade tidningen inom sin
ordinarie medarbetarekrets att påräkna
stödet af dr Arvid Neovius’ fackkunskap
och smidiga penna. I konstfrågor möter
man en eller annan gång uttalanden af
C. G. Estlander och Albert Edelfelt,
litteraturen och teatern hafva i
tidningens spalter funnit framstående granskare
i Hj. Neiglick († 1889) och E. Gråsten,
musiken i K. Flodin. På enstaka
undantag när hafva vår finsk-svenska
vitterhets bästa krafter, äldre som yngre, i
högre eller mindre grad biträdt Nya
Pressen, under det att medarbetarekret-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0448.html
