Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från Stockholms opera och konsertsalar. Af Magnus Josephson. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS OPERA OCH KONSERTSALAR.
441
redan öfverskridit pensionsåldern. Nu har
man ändtligen fått en svensk ung dirigent,
brinnande och energisk, som förvärfvat
anseende äfven som komponist, och som nu
med heder gjort sina lärospån under
operatjänstgöringen, och honom låter man gå.
Hvad detta än må vara, förståndigt är det
icke. Hvar tror operans direktion att i
hast en ny kapellmästarekapacitet skall
uppstå? Det ligger i sakens natur, att man
icke kan hoppas, att hr Nordqvist ännu
mer än några år skall kunna sköta sin plats.
Och hr Henneberg har nog sina
erfarenheter från de dåliga år, då han ensam
fick draga nästan hela lasset, i alltför lifligt
minne, för att han åter skulle kunna önska
ett upprepande däraf. Hvar finna en ny
konstnärligt dugande kraft?
En repris af intresse har operan på
våren medhunnit, nämligen af Rigoletto,
där den ännu unge Verdis starka, blodfulla
dramatiska temperament frossar i tolkningen
af alla stoffets romantiska gräsligheter. Hr
Forsell kunde icke dramatiskt ge illusion
som den moraliskt och kroppsligt lytte
narren Triboulet-Rigoletto, hvars hånfulla
repliker mot den förorättade fadern, Monterone,
skola träffa som nålstygn. Vid de mera
lidelsefulla och patetiska ställena sjöng han
däremot med kraft, och hans utomordentligt
präktiga stämma gjorde här i de äkta
italienska melodierna sin verkan. Än mer
intresserade hans elev, fröken Carlström,
hvilken debuterade som Gilda och i detta parti
väckte uppseende genom sin klara,
ungdomliga, höga sopran och sin lätta, om
också icke fullt utbildade koloratur. En
debut som Julia har ytterligare framhäft
hennes dramatiska möjligheter. Af öfriga
debutanter bör man nämna en basist, hr
Svedelius, hvars stämma rent af påminde om
Conrad Behrens’ ovanliga röstmedel, samt
hr Axel Nordqvist, som med tydligt uttal
(på tyska) och vårdad frasering utförde
Sieg-munds parti i »Valkyrian». Något visst
ironiskt i uttrycket ville dock icke rätt
passa i detta lyriska parti. Om denne
sångares möjligheter är för öfrigt efter
endast ett uppträdande för tidigt att yttra
sig. Kanske kan han utveckla sig till den
Wagnertenor för partier sådana som t. ex.
Loges, som vår operascen kan behöfva.
För öfrigt ha å operan gasterat icke
mindre än tre utländska tenorer, hvilkas
gästspel nödvändiggjorts genom hr Ödmanns
sjukdom. Hr Anthes torde vara i minne
sedan sitt föregående gästspel. Han gjorde
denna gång mest intryck i
»Mästersångar-na», där hans dramatiska intelligens gaf
Walters roll nytt intresse. Anthes var
emellertid mindre virtuost bildad sångare än hr
Sommer från Berlin-operan, hvars gästspel
därpå följde. Denne sångare glänste
särskildt som Arnold i Tell och som Raoul
med sina ovanliga röstmedel.
Ett mer harmoniskt intryck som artist
gjorde den danske sångaren Herold, som
en annan penna redan skildrat för
tidskriftens läsare. Mot honom uppträdde i
Carmen — titelrolen — en af operans
yngre röstbegåfvade krafter, fröken Edström,
med ovanlig framgång. Hennes
Carmen-figur var realistiskt anlagd, många scener
röjde både temperament och förstånd.
Öfvergångarna, växlingarna i stämning böra
dock framhäfvas med mer mjukhet. I det
hela har teatern numera jämte de gamla
bepröfvade krafterna en hel stamtrupp af
unga dugande förmågor att trygga sig till.
Måtte de icke allt för länge behöfva vänta
på lärorika uppgifter i de nya verken.
Præterea censeo: Man kräfver nyheter
och omväxling i operans repertoar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
