Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur bokmarknaden - Af Osvald Sirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN.
463
Än kort, än lång,
min lefnads gång
hon så med natt omhöljer.
Från Gud allen
gå stjärnors sken,
gå ljusets strålar alla.
Från mig — från mig
på hvarje stig
blott mörka skuggor falla.
Ju högre opp
går ljusets lopp,
dess högre lyser flamman,
och skuggan drar
för strålen klar
sig skygg kring mig tillsamman.
Hvart än jag går
i mina spår
hon så hvar stund mig följer.
Om kort, om lång,
min lefnads gång
hon dock med natt omhöljer.
Hon följer med.
till dess att ned
jag lägger vandringsstaven,
då sol skall stå
på himlen så,
att skuggan är — i grafven.
Bättre än någon annan enskild dikt
låter denna oss ana den religiöst stämda,
varma skaldenaturen med känsligt öra för
versens melodiska välljud.
O. S—n.
Theo Lundberg: Dikter. Stockholm, Wahlström
& Widstrand.
Föreliggande dikthäfte inledes af en
samling »Ossianshägringar». Sannolikt
kunde någon spekulativ litteraturhistoriker
finna skäl att anteckna äfven detta
förhållande såsom ett tecken på den
öfverensstämmelse, som existerar mellan en stor
del af vår modernaste poesi och
romantikens stämnings- och sagodikt, ty få
diktverk hafva väl haft större inflytande på en
hel generation än de gamla keltiska
balladerna, hvilka gå under namn af »Ossians
sånger», utöfvade på 1760- och 7o-talens
skaldeynglingar såväl i England och
Tyskland som i Skandinavien. De öppnade en
alldeles ny poetisk värld, jämförbar med
antikens i storstilad kraft, men dunklare
och därför måhända äfven skenbart
djupare. Dock, äfven senare tiders skalder
hafva de poesirika, kärnfulla balladerna
inspirerat till mer eller mindre fria efterbild-
ningar; öfver alla dessa höjer sig
Runebergs Kung Fjalar, monumentalt högstämd,
med den suveräna rätt, som endast
tillkommer en världsskalds yppersta
mästerverk.
Att en ung skald äfven i våra dagar
emottagit poetiska impulser ur
Ossian-sån-gerna är sålunda både naturligt och
beaktansvärdt, men det kan ifrågasättas
huruvida han gjort klokt i att meddela
allmänheten sina variationer på de gamla temata.
Han eger onekligen en betydande
fingerfärdighet och spelar utan tekniska felgrepp,
men för den, som en gång med själen
förnummit de gaeliska balladernas majestätiskt
breda fugaton, verka hr Lundbergs vers
som temligen tomma löpningar, utan
egentligt inre sammanhang med de ursprungliga
motiven. Förgäfves letar man efter ett
ackord, en vändning eller ett uttryck, som
skulle förråda, att förf. i drömmen gästat
den konung Finjal eller de hjältar i Lochlins
dal, som gaelernas barder besjungit med
härligt enkla och starka ord. Hans sångmö
är blek, och hon gnolar med blid stämma.
Dock hör man henne hälst i denna häftets
första afdelning, ty i de senare
afdelningarna, »Strand och skog», »Vår» samt
»Tankar och drömmar» glömmer hon mer
än lofligt ofta, att om naturens och
drömmarnas poesi skall göras njutbar för en
större allmänhet, så måste den konstnärligt
utformas, sofras och koncentreras.
Intetsägande och banala vändningar försvaga
ofta verkan af ett fint kändt innehåll.
Uppriktigt sagdt, är det smärtsamt att
icke kunna prisa en diktsamling sådan som
hr Lundbergs, där man finner så många
värdefulla tanke- och känslointentioner och
sä mycket ärligt arbete; men konst är konst
och någonting förmer än vackra tankar i
felfri vers. — Samlingen är
anmärkningsvärdt jämn för att vara en debutbok; det
vore svårt att utesluta någon viss dikt, utan
att med samma skäl låta ungefär halfva
antalet följa med. Endast få matta glimtar
tränga genom den bleka gråskymningen,
som omsvept hr Lundbergs poesi. Bland
dem förtjäna »Slätten» och »Stjärnenätter»
bäst framhållas.
O. S—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
