Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Caprarola. Af C. Bildt. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
C. BILDT.
uppvaktat kardinalen och sagt prinsessan
sitt farväl. »Så till Prinsessan Santa
Croce och tog afsked af henne på
hennes säng på tumannahand», såsom han
skrifver hein i sin dagbok*. — Tänk
intet ondt, det var så seden i dessa
dagar!
I det härliga vädret tog Fredenheim
nu »den sista promenaden inom Roms
förtjusande murar», öfver Corson till
Pantheon, »som sluteligen betraktades
både utom och inom», så genom Ripettan
till Piazza del Popolo, Ȍt hvars obelisker
och Port med Michel Angelos statyer,
Petrus och Paulus**, jag sade ett evigt
farväl, men för att bedraga detsamma
vände om tilbaka och niöt den sista
åsynen af detta torg, dess
sammanstötande gator och Rom inuti, hvarifrån jag
således afreste kl. 9. Jag tog afsked af
detsamma och Piranesi framför Villa di
Papa Giulio, hvarest jag satte mig i
kaleschen».
Så bar det af norrut. Det första
längre uppehållet skulle bli i Florens,
men under resan tänkte Fredenheim
stanna öfverallt, där något fanns att se.
Närmaste målet var Farneser-slottet
Cap-rarola. — Och nu lämnar jag ett
ögonblick ordet åt honom själf.
»Ankom kl. half 10 till Ponte Mölle.
Fo-lignobergen började visa sig till höger, och på
denna Via Flaminia och Pons Milvius omgifven
med lager och mandelträd, som redan voro i
blomma, vände jag mig åt verldens hufvudstad,
hvars högsta dome majestätiskt höjer sig här
öfver ett landskap hvaruti Tibern kröker sig.
Constantini och Maxentii bataille är det yngsta
som sysselsätter tankan på ett sådant ställe.
Efter denna bro vidtaga tvänne vägar, af
hvilka jag fortsatte min resa på den vänstra
eller Cassia, gjord af consulen Cassius i
republikens början. Genom den högra*** kom jag
till Rom.
* Nu i Nationalmuseum.
** Fredenheim misstog sig. De två statyerna
äro af Francesco Mocchi.
*** Via Flaminia.
Sedan man farit upp något upföre mellan
vingårdar, bär det åter utföre til en bro,
under hvilken löper ett vatn, kalladt Traversa,
som ger namn åt detta ställe, tillhörande prins
Borghese. Det ligger til vänster och skal visa
ruiner efter Neros mors Agrippinas hus. Har
vuen åt S. Peter och Rom som jag ännu
såg-härifrån kl. V2 11. Til vänster, under det man
åter far uppföre vid pass 5 italienska mil från
Rom är et stort monument eller Sarcophage
hvilande på stora fyrkantiga stenar af travertino,
i allmänhet kallad Neros graf, men i själfva
verket tillhörande en Cajus Vibius Marianus,
Proconsul, och hans gemål Virginia Maxia*,
enligt den mycket skadade inscriptionen som
vänder sig från nuvarande vägen, som här
afvikit från den gamla Cassiska.
Inemot 8 mil från Rom eller 1 1/s Svensk
ankommer man til första påsten Stortå, hvarest
jag åt middag. — — —»
Fredenheim hade dessutom tid att
förarga sig öfver en inskrift, som
jesuiterna 1700 låtit uppsätta öfver ingången
till ortens lilla kyrka och hvilken
berättar, att Gud Fader själf där visat sig
för S. Ignatius Loyola 1537, då denne
var på väg till Rom för att stifta sin
orden, samt lofvat honom sitt bistånd.
»Catholikerna i allmänhet», skrifver
Fredenheim, »föreställa sig himmelen som et
hof, hvarest man behöfver
recommenda-tioner. Också var denna den bästa man
kunde få både i himmelen och på jorden.»
Men han hade ej tid att dröja länge,
hvarken i Stortå eller på vägen, om han
skulle hinna fram före mörkrets inbrott
till Monterosi, en större by, där
nattkvarter skulle tagas. Kl. 3/i6 kom han
dit, kl 6 följande morgon reste han
därifrån, och kl. V29 var han i
Ronci-glione, som han i hast besåg och åter
lämnade kl. 91/*- I Monterosi har han
i dagboken bedt sina läsare icke undra
öfver långsamheten af hans resa. Han
kunde gärna ha tillagt litet beröm öfver
® Enligt nuvarande läsning är grafven uppförd
af Vibia. Maria Maxima åt hennes föräldrar P.
Vibius Marianus och Regina Maxima.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
