- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tionde årgången. 1901 /
488

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - In memoriam. Af Jane Gernandt-Claine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49°

JANE GERNANDT-C LAINÉ,

ledmotiv för mig. Känna damerna till
historien om Berenice? Jag inbillar mig
att jag ville gifta mig med henne och
att Edgar Allan Poe gjort en dikt om
mig.»

Vi sågo på hvarandra. Vi tänkte
på något helt annat, men det var icke
någon morfinspruta som blänkte mellan
M. Zborewskis fingrar. Han stod och
bläddrade i en bok. »Jag är öfvertygad
om att damerna förstå engelska som sitt
modersmål», sade han. »Skulle damerna
vilja tillåta mig att läsa högt?»

Han slog sig ned i en korgstol. Vi
satte oss midt emot honom, och jag
upplefde en af de underbaraste timmar
jag varit med om i mitt lif. Han läste,
om man kan kalla det att läsa, och
denna plastiska prosa begynte lefva.
Hon lefver alltid, men icke så. Det
var hans historia. Jag menar
naturligtvis icke i yttre hänseende, endast att
den besynnerlige Egæus och M.
Zbo-rewski hade många andliga
beröringspunkter, ty, ja . . . Jag satt där och
lyssnade och jag skall aldrig glömma hur
han sade: »Så vill det synas — —-
—-att mitt förnuft hade en likhet med den
hafsklippa, hvarom Ptolemeus Hephestion
talar och som ihärdigt motstod anfallen
af mänsklig våldsamhet och det
förtärande raseriet hos vatten och vind och
endast darrade vid beröringen af den
blomma, som kallas Asphodel.»

Det finns många sätt att göra sig
till tolk för en författare, många toner i
en stämma, men det tror jag, att om
Edgar Allan Poe suttit där, så skulle
han tänkt: »Hvem har diktat det där,
han eller jag?»

Ja, det var en underlig man, och det
underligaste var, att han betraktade mig
i det ögonblicket: »Och som endast
darrade vid beröringen af en blomma kallad
Asphodel — — —»

Han hade djupt liggande ögon, hvilka

en gång varit gröna, tror jag, men som
icke längre ägde någon färg, och i det
han såg på mig voro de mycket tunga
och så fulla af mildhet, att de nästan
tycktes fuktiga.

»Hvilken märkvärdig idé af honom
att läsa högt för oss», sade mitt
sällskap, när vi blifvit ensamma. »Troligen
var det för det skolade föredraget. Han
ville väl visa dig allt hvad han kan
åstadkomma med sin röst.»

»Mig?» utbrast jag.

»Ja», smålog hon. »Ähja, min lilla
flicka. Jag ser hvad jag ser.»

Hvad såg hon? Det var icke första
gången hon gjorde sådana häntydningar,
och jag höll mycket af henne, men detta
ämne skulle hon icke inlåtit sig på.

Hur mycket bättre och lyckligare
skulle icke allting varit, om hon icke
lagt märke till att vi träffades och när
vi träffades och hvad han sade, eller om
hon nöjt sig med att höra hur utsökt
kultiveradt det ofta var. Det hörde jag.
M. Zborewski var en af de finast
begåfvade andar man kunde möta, och de
timmar vi tillbragte i hans närhet voro
mig mycket dyrbara, så ung jag var.
Han kunde yttra saker, som beredde
mig det allra högsta nöje, och jag tror
icke att jag hade mera glädje af de
orkidéer han lade på min tallrik än af
det sätt han hade att slipa någon liten
anmärkning efter sin egen personliga
smak. Han förstod allt detta. Det var
för mig han talade, och det fina,
blixtlika, ibland så svaga och skugglika
leendet var också för mig.

Hvarför skulle jag försöka dölja det?
Min närvaro betydde mycket för honom,
det såg och kände jag. När vi möttes,
hade ha.n ett sätt att säga: »I dag
skiner solen», som icke hade någonting
med himmel eller haf att skaffa. Det
var bara som om denna bräckliga, af sin
egen lidelse förbrända skugga af en man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free