- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tionde årgången. 1901 /
509

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Modern religionsfilosofi. Af Allen Vannérus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MODERN RELIGIONSFILOSOFI. 5 I I

mycken förvåning som det skall röna
skarp opposition. Men så lättvindigt kan
man i en religionsfilosofi naturligtvis icke
förbigå den sannskyldiga religionens centrala
begrepp, själfva dess hjärtpunkt, att man
skulle undandraga sig att upptaga
gudsföreställningen till en undersökning ur
synpunkten af dess sanning.

Existerar det enligt Höffding en gud?
Ja; i den meningen att verkligheten ytterst
måste anses förutsätta en enhets princip,
»något som sammanhåller tillvaron i dess
innersta», en omständighet som öppnar
möjligheten af en förbindelse mellan den
religiösa och teoretiskt-vetenskapliga
uppfattningen af världen och lifvet. Den
enhet, som så förutsättes, »minder om
Guds-begrebet». Och på ett annat ställe
förklarar Höffding uttryckligen ’att »hvis man
definierer Gud som Principet for
Tilværel-sens Forstaaelighed og derför igen som
Principet for Tilværelsens Enhed, saa
vi-ser det sig her Muligheden af et med den
videnskabelige Erkendelse harmonisk
for-eneligt Gudsbegreb.» Men utöfver denna
abstrakta enhetstanke kommer icke
Höffding; alla försök att närmare bestämma
gudsbegreppet äro fruktlösa, särskildt är
attributet personlighet otillräckligt — det
är bland annat för lågt — att uttrycka
den gudomliga enhetsprincipens väsen.*
Höffding gör dock det positiva
medgifvandet att »Guddommen maa være mere end
Personlighed», och han vill icke hafva sin
uppfattning identifierad med agnosticism.
Han vill hafva den uppfattad som »kritisk
monism» (och panteism).

Höffding grundlägger denna sin monism
eller enhetslära genom en negativ och en
positiv tankegång. I och genom den förra
afvisar han den uppfattning, som det s. k.
kosmologiska beviset för guds tillvaro
söker etablera. Enligt detta skall gud
existera, emedan det anses nödvändigt att
förutsätta en första orsak till hvad som
händer och sker i världen. Men den, som
så söker regressivt eller liksom bakåt i
förändringarnas räcka, är enligt Höffding inne
i ett alldeles hopplöst företag.
Förändringarnas och med dessa orsakernas serie är
nämligen enligt honom gränslös och
därför oafslutad, och tanken om en fortsatt
återgång från verkan till orsak till en enda

* Anf. arb. s. 78.

orsak, som själf icke vore orsak, utan alla
andra orsakers förutsättningslösa ur-orsak,
blir i öfverensstämmelse därmed dogmatisk
och af imaginär natur. Nej, monismens
enhetsprincip får ej sökas så att säga i den
regressiva förlängningen af händelserna i
världen, ej liksom utom eller vid sidan af
dessa, utan fastmer inom verklighetens egen
totalitet. Höffdings positiva tankegång är
här denna. Verkligheten upplöser sig för
den vetenskapliga analysen i en mångfald
och ett inbegrepp af i sammanhang och
växelverkan med hvarandra stående
»element» eller elementära enheter. Nu finnes
det en grundåsikt rörande problemet mellan
enhet och mångfald, som anser, att själfva
mångfalden at" dylika enheter utgör den
yttersta och förutsättningslösa verkligheten.
Denna teori är den s. k. pluralismen.
Höffding är, som framhållet, icke pluralist
utan monist. Det skall nämligen enligt
honom vara nödvändigt att förutsätta en
enhetsprincip, som ligger till grund för,
betingar och möjliggör själfva
sammanhanget, resp. växelverkan mellan de
pone-rade elementen. Det blir då denna
princip »der holder Verden sammen i dens
Inderste». Och den blir den enda
teoretiskt hållbara guden. Denna är alltså icke
en första orsak, till hvilken man skulle
nå fram genom en med vederbörlig
konsekvens företagen regress, utan snarare ett
bajid, som slingrar sig kring alla tillvarons
element och förenar dem till ett enda, af
denna inre förbindelse bestämda
sammanhang. Det gäller att »vide hvor Baandet
er». Höffding vet både att det är ett
band och hvar det är. Det är hans
teoretiska och kritiska monism — en syntes
af Kant och Lotze.

Det är föreställningen oin en tillvarons
enhetsprincip som utgör det legitima
teoretiska grundlaget i all högre religion.
Men det är af en utomordentlig vikt att
vid reflexionen på det religiösa
gudsbegreppet icke förbise, att vid det sammas
utveckling och närmare bestämmande andra
intressen än rent teoretiska och
intellektuela medverkat, ja, spelat hufvudrolen.
Så är att framhålla att »et hvert religiöst
Ståndpunkt sammenfatter i sit Gudsbegreb
det höjeste Vcerdifulde, der kendes.»
Äfven estetiska intressen kunna verka.
Men framför allt är det, för att fritt citera
Höffding, de under lifvets glädje eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free