Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Arnold Böcklin. Af Osvald Sirén. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNOLD BÖCKLIN.
523
för att sedan medvetet söka sig ett mera
monumentalt dekorativt uttryckssätt,
deras naiva barnslighet är hos honom den
store diktarens intuition, parad med
resultatet af intensiva konstnärliga studier.
Specielt karaktäristisk för Böcklin
efter hans nervsjukdom i början af 1870-
talet är den djupa ultramarinblå färgen,
hvilken säkerligen ingen glömmer, som
en gång sett den. Somliga har den
irriterat till bitter kritik, andra har den
tvungit till den stora beundrans knäfall,
ingen har den lämnat oberörd. Det är
någonting säreget mäktigt, högtidligt
och rogifvande i denna blåa ton. Man
har sökt rent patologiskt förklara
mästarens förkärlek för densamma, man har
sagt att hans öfverspända, jagade själ
fann lugn och harmoni blott i denna
djupa, dämpadt lysande hafston.
Måhända ligger däri någon sanning, ty för-
visso sökte Böcklin i sin konst en
fristad från all världens sönderslitande
vrånghet och småsinthet.
Hembygden förmådde icke kvarhålla
målaren längre än sex år, han reste till
det konstgladare München på ett par år
och styrde därefter ånyo sina steg till
vårdansen. I galleriet i Dresden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
