Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Arnold Böcklin. Af Osvald Sirén. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5i4
OSVALD SIREN.
— nu först har han klart fångat den
syn, som är hans symboliska, svårtydda
svar på människosjälens djupaste fråga.
— Kompositionen torde vara känd af
hvarje bildad människa. Den branta,
ljusa klippön, som reser sig ur det djup-
blå hafvet, bevuxen med stela cypresser,
hvilka delvis dölja bergväggarnas
grift-öppningar — och den ljudlöst glidande
båten med den höga, hvita gestalten,
stående framför en hvitklädd kista. Där
finnes ej en fläkt af den död
människorna rädas — endast frid, stor och
försonande —–. Jag vill ej här ingå
på vidare förklaringar, endast nämna,
att såvida man med död menar
förgängelse, är taflans namn fullkomligt
vilseledande. Föröfrigt vore det fåfängt att
i ord söka återgifva en stämning som
denna, det enda som synes mig kunna
gifva en antydning om den rätta
uppfattningen är Beethovens sorgmarsch eller
Wagners musik vid Siegfrids död.
Tvä år innan denna bild skapades
(1878) hade Böcklin målat »De saligas
ängder» (Nationalgalleriet, Berlin). Också
den taflan är genomträngd af en
öfverjordiskt rofylld stämning, ehuru af ljusare
tystnaden i skogen. Tillhör herr O. Wesendonck i Berlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
