Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - De blinda. Af Maurice Mæterlinck. Öfversättning från franskan af G. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BLINDA.
Af MAURICE MÆTERLINCK.
Öfversättning från franskan af G. M.
PERSONER:
Prästen.
Tre blindfödda män.
Den äldste blinde mannen.
Den femte blinde.
Den sjette blinde.
Tre blinda gamla kvinnor försänkta i bön.
Den äldsta blinda kvinnan.
En blind ung flicka.
En blind vansinnig kvinna.
En gammal nordisk skog, med prägel af evighet,
under en starkt stjärnbeströdd himmel. — I midten
och mot den nattliga bakgrunden sitter en ålderstigen
präst, insvept i en vid, svart kappa. Hans rygg och
hufvud, lätt bakåtlutade och liflöst orörliga, stödja
sig mot stammen af en ofantlig, ihålig ek. Ansiktet
är förfärligt blekt och af en oföränderlig, vaxartad
likfärg; de blåröda lapparna stå halföppna. De
uttryckslösa och orörliga ögonen tillhöra ej längre denna
världen och tyckas förblödda af tallösa, outplånliga
sorger och tårar. Det vördnadsbjudande hvita håret
faller i tunna och glesa lockar ned öfver hans ansikte,
som förklaradt och lidande framträder midt i den
dystra skogens väntansfulla tystnad. De ytterligt
magra händerna ligga stelt sammanknäppta i knät.
— Till höger sitta sex blinda gråhårsman på stenar,
stubbar och högar af vissnadt löf. — Till vänster,
midt emot gubbarna och skilda från dem genom ett
uppryckt träd och lösa klippstycken, sitta sex kvinnor,
äfven de blinda. Tre af dem bedja och klaga med
döfva röster och uta?i uppehåll. Den fjärde är
ytterligt gammal. I en ställning af stumt vansinne sitter
den femte med ett litet sofvande barn i sitt knä.
Den sjette är öfverraskande ung och hennes hår
omsveper hela hennes gestalt. Kvinnorna såväl som
de gamla männen bära vida, mörka dräkter af samma
snitt. De flesta synas vänta, med armbågarna stödda
mot knäna och ansiktet mellan händerna, och alla
tyckas hafva lagt bort vanan af gagnlösa åtbörder
och vända ej ens på hufvudet vid de dämpade och
oroliga ljuden från Ön. Stora kyrkogårdsträd,
ide-granar, tårpilar, cypresser, hölja dem med sina trogna
skuggor. Ej långt från prästen en knippa höga,
tynande asfodiller, som blomma i natten. Det är
underligt hemskt, oaktadt månskenet, som här och
där bemödar sig att for ett ögonblick skingra
bladverkets mörker.
den förste blinde.
Har han icke kommit tillbaka ännu?
den andre blinde.
Ni väckte mig!
den tredje blinde.
Jag sof också.
den förste blinde.
Har han icke kommit tillbaka ännu?
den andre blinde.
Jag hör ej någonting komma.
den tredje blinde.
Det är tid på att återvända till klosterhärberget.
den förste blinde.
Man borde veta hvar man är.
DEN ANDRE BLINDE.
Det har blifvit kallt, sedan han gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
