Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - De blinda. Af Maurice Mæterlinck. Öfversättning från franskan af G. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
MAURICE MÆTERLINCK.
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Man sade, att han kunde böta mig. Han har
sagt, att jag en dag skall kunna se; då skulle jag
kunna lämna Ön — — —
DEN FÖRSTE BLINDE.
Alla skulle vi vilja lämna Ön!
DEN ANDRE BLINDE.
Vi skola alltid stanna här!
DEN TREDJE BLINDE.
Han Kr för gammal; han far ej tid att böta oss!
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Mina ögonlock äro slutna, men jag känner,
att mina ögon lefva — — —
DEN FÖRSTE BLINDE.
Mina äro öppna.
DEN ANDRE BLINDE.
Jag sofver med öppna ögon.
DEN TREDJE BLINDE.
Låt oss icke tala om våra ögon,
DEN ANDRE BLINDE.
Ar det länge sedan ni kom hit?
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
En afton, under bönestunden, hörde jag en
röst från kvinnornas sida, som jag icke kände igen;
och jag kunde höra på rösten, att ni var helt ung
— — — Jag önskade att se er, att höra er–
DEN FÖRSTE BLINDE.
Jag märkte det icke.
DEN ANDRE BLINDE.
Han talar aldrig om något för oss.
DEN SJETTE BLINDE.
Det sägs att ni är vacker, som en kvinna från
fjärran land.
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Jag har aldrig sett mig själf.
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Vi ha aldrig sett hvarandra. Vi fråga
hvarann och vi svara hvarann; vi lefva
tillsammans, vi äro alltid tillsammans, men vi veta ej,
hurudana vi äro! — — — Det tjänar ingenting
till att känna på hvarann med händerna; ögon
veta mer än händer — — —
DEN SJETTE BLINDE.
Ibland, då ni stå i solen, kan jag se era
skuggor.
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Vi hafva aldrig sett det hus vi bo i; det
tjänar intet till att kunna röra vid fönster och
väggar; vi veta ej hvar vi lefva! — — —
DEN ÄLDSTA BLINDA KVINNAN.
Man säger, att det är ett gammalt slott, dystert
och förfallet; man ser aldrig ett ljus där, utom i
tornet, där den gamle prästen har sitt rum.
DEN FÖRSTE BLINDE.
De, som ej kunna se, behöfva intet lyse.
DEN SJETTE BLINDE.
Då jag vaktar hjorden, i klostrets omgifning,
gå fåren själfmant hem om kvällen, då de se ljuset
i tornet — — — De ha aldrig fört mig vilse.
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Ar efter år ha vi varit tillsammans och
aldrig sett hvarandra! Man kunde säga, att man
alltid är ensam! — — — Man måste se för att
älska — — —
DEN ÄLDSTA BL INDA KVINNAN.
Stundom drömmer jag, att jag ser — — —
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Jag ser endast då jag drömmer — — —
DEN FÖRSTE BLINDE.
Jag drömmer merendels blott vid midnatt.
(En stormvind skakar skogen, så att bladen falla i
tunga massor.)
DEN FEMTE BLINDE.
Hvem var det som rörde mina händer?
DEN FÖRSTE BLINDE.
Någonting faller ned omkring oss!
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Det kommer uppifrån; jag vet icke hvad
det är — — —
DEN FEMTE BLINDE.
Hvem var det som rörde mina händer? —
Jag hade somnat; låt mig få sofva?
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Ingen har rört vid era händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
