Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - De blinda. Af Maurice Mæterlinck. Öfversättning från franskan af G. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BLINDA. 193
DEN FÖRSTE BLINDE.
Ni veta icke, om det är hafvet.
DEN ANDRE BLINDE.
Jag hör vågorna så nära, som om jag kunde
doppa mina- händer i dem! Vi kunna ej stanna
här! Kanske vattnet redan står rundt om oss!
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Hvarthän vill ni då gå?
DEN ANDRE BLINDE.
Det är detsamma! Det är detsamma! Jag
vill ej längre höra dånet från detta haf! Låt oss
gå, låt oss gå härifrån!
DEN TREDJE BLINDE.
Det förefaller mig, som om jag hörde ännu
ett ljud. Lyssnen! (Man hör ljudet af snabba
fotsteg långt borta öfver de torra lofven.’)
DEN FÖRSTE BLINDE.
Någonting närmar sig!
DEN ANDRE BLINDE.
Han kommer! Han kommer! Han kommer
tillbaka!
DEN TREDJE BLINDE.
Han går med så stnå steg som ett litet
barn! — — —
DEN ANDRE BLINDE.
Låt oss ej göra honom några förebråelser i
dag!
DEN ÄLDSTA BLINDA KVINNAN.
Jag tror ej, att det är en människas fotsteg.
(En stor htmd kommer in i skogen och går framför
de blinda. — Tystnad.)
DEN FÖRSTE BLINDE.
Hvem där! Hvem är ni? Haf förbarmande
med oss, vi ha väntat så länge! — -— (Hunden
stannar, går fram och lägger framtassarna i knät
få den blinde.) — O! O! Hvad är det ni ha
lagt på mina knän? — Hvad är det? Är det ett
djur? — Jag tror det är en hund? — — —
Javisst, det är hunden ! Det är klostrets hund! Kom
hit! Kom hit! Han skall befria oss! Kom hit!
Kom hit!
DE ÖFRIGA BLINDA.
Kom hit! Kom hit!
DEN FÖRSTE BLINDE.
Han skall befria oss! Han har följt våra spår
ända hit. Han slickar mina händer, som om han
återfunnit mig efter sekellång skilsmässa! Han
tjuter af glädje! Han dör visst af glädje! Hör!
Hör!
DE ÖFRIGA BLINDA.
Kom hit! Kom hit!
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Kanske han gått före en annan? — — —
DEN FÖRSTE BLINDE.
Nej, nej, han är ensam! Jag hör ej någon
komma. — Det behöfves ingen annan förare; det
finnes ingen bättre. Han skall föra oss öfverallt,
dit vi själfva vilja gå; han skall lyda oss.
DEN ÄLDSTA BLINDA KVINNAN.
Jag vågar ej följa hunden — — —
DEN BLINDA UNGA KVINNAN.
Icke, jag heller.
DEN FÖRSTE BLINDE.
Hvarför icke? Han ser bättre än vi.
DEN ANDRE BLINDE.
Lyssna icke till kvinnorna!
DEN TREDJE BLINDE.
Jag tror, att vädret blifvit annorlunda; jag
andas friare; luften känns ren nu — — —
DEN ÄLDSTA BLINDA KVINNAN.
Det är vinden från hafvet, som stryker förbi.
DEN SJETTE BLINDE.
Jag tror det ljusnar; kanske solen går upp–
DEN ÄLDSTA BLINDA KVINNAN,
Det blir kallt, tror jag — — —
DEN FÖRSTE BLINDE.
Vi skola nog åter hitta vägen. Han drar mig
med sig! — — — Han drar mig med sig! Han
är yr af glädje! — Jag kan ju ej hålla honom
tillbaka! — — — Följ mig! Följ mig! Vi
skola komma hem igen! — — — (Han reser sig
och drages af lmnden till den orörlige prästen och
stannar där.)
DE ÖFRIGA BLINDA.
Hvar är ni, hvar är ni? Hvaråt går ni? —
Akta er?
DEN FÖRSTE BLINDE.
Vänta! Vänta! Följ mig icke ännu! Jag
skall komma tillbaka — — — Han hejdar sig. —
Hvad är det ? — Ah! Ah! Jag har rört vid
något kallt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
