- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tionde årgången. 1901 /
550

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Från Skgaen till Fanö. Af L. Mylius-Erichsen. Auktoriserad öfversättning af John Hertz. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200 L. MYLIUS-ERICHSEN.

att splittra ett fartyg, som strandat på
ett ref. En nedfirad båt kan också lätt
bli krossad eller kantra. Och den
sjöman, som nattetid springer öfver bord
för att simma den lilla biten in till land,
måste vara utrustad med ovanliga
kroppskrafter och ha mer än vanlig tur, om
han skall slippa lefvande genom
bränningar och ström.

Om den danska västkustens
naturförhållanden, isynnerhet om refvens
bildning och läge, är mången felaktig
uppfattning gängse. Det är skolgeografien
som behöfver revideras. I mången
geografi kan man ännu i dag finna det
gamla påståendet att en fortlöpande
»höjdsträckning» går ner midt igenom
Jylland, fastän den bekante odlaren och
omskaparen af den jutska heden,
öfverstelöjtnant Dalgas, redan mot slutet af
sextiotalet omintetgjorde denna teori, då
han framlade sina djupt grundade
geografiska erfarenheter, som fördelade slätter
och spridda sandåsar på
»höjdsträckningens» plats. Sammaledes doceras ännu
mångenstädes för skolungdomen
föråldrade och okorrekta läror om den danska
västkustens naturförhållanden. — —

Den västjutska kusten har i ungefär
hela sin längd utmed hafvet, 44 danska
mil, en eller flera kedjor af
sammanhängande sandåsar, de s. k. klitterna, hvilka
en gång i tiden, troligen för 150 à 200
år sedan, yrt upp från stranden och in
öfver den odlade jord, som de nu hölja.
För att hålla fast flygsanden ha dessa
åsar planterats med strandhafre, hvilkens
långa, trådiga rötter binda sanden, eller
under senare åren med gran och tall, i
synnerhet med den förnöjsamma och
uthålliga martallen, under hvilkens grenar
flygsanden lägger sig till hvila.

Denna sandvall bildar ett naturligt
skydd mot hafvets farliga grannskap —■
mot böljegången såväl som mot
flygsanden. På många ställen en fjärdings-

väg bred och med hundra fot höga
bankar ligger sandåsen eller klittern där, ett
berglandskap af små dimensioner, öde
och ofruktbart, utan vägar, tröttande och
vilseförande, men af en öfverväldigande
skönhet — ett skydd för det inre, oftast
lågt liggande och väl uppodlade landet.
Somliga ställen, där klitterna äro låga
och smala, såsom vid Houvig utanför
Ringkjöbing, vid Ferring och Harboöre,
har hafvet då och då brutit sig väg in
i landet och åstadkommit mycken
förödelse. Man söker nu upphjälpa det
osäkra skyddet genom anläggande af
artificiela sandvallar eller genom att
några tjugutals fot ut i hafvet bygga
parallelt löpande, långa och starka
vågbrytare af nerpålade bjälkrader med
mellanliggande stenkistor och cementblock,
hvilka genom den sand som hopar sig
emellan dem, bli basis för nya, skyddande
fördämningar.

På andra ställen ersättas de
bristfälliga eller helt och hållet obefintliga
klitterna af naturen själf, i det att hafvet
bryter sig mot det höga kustlandet.
Sådan är kusten vid det ungefär 150
fot höga Bovbjerg utan för Lemvig, liksom
äfven vid den 300 fot höga
Rubjerg-knuten i trakten omkring Hjörring. Sjön
undergräfver här den leriga, steniga
strandsluttningen och framkallar ständiga
strandras; på så sätt eröfrar hafvet fot efter
fot af jorden, och de yttersta husen hotas
alltjämt och måste flyttas allt längre
inåt landet. En liknande kuststräckning
finnes äfven vid Bulbjerg, en vid pass
300 fot hög nipa, som består af
sammanhängande flint- och kalkstenslager.

Vid normalt vattenstånd når hafvet
icke fullt upp till klitternas ytterkant, och
på den breda strandsluttningen bildas
då höga lager af sand och sten ofvanpå
den gamla grunden. Det är detta som
kallas strandbädden eller — af danskarna
— havstokken. Botten därutanför, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free