Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - I Montenegro. Af Karin Jensen. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 KARIN JENSEN.
hvilade sig ett halft dussin med ris och
vedpinnar lastade åsnor. Det kan i
förbigående anmärkas, att detta gamla, af
en mur med fyra torn omgifna palats,
som numera degraderats till gymnasium,
-ännu i dag allmänt kallas »biljarden»,
därför att däri en gång uppställdes
den biljard, dgn första i landet, som
tsar Nikolaus I förärade sin furstlige
frände.
Man bör emellertid taga sig i akt,
helst om man ej har den lyckan att
besitta ett ovanligt barbariskt modersmål,
för att alltför ogeneradt yttra sina
åsikter om de något primitiva förhållandena
i Montenegros hufvudstad eller
kann-stöpa i dess politik. Bakom de
förskjutna spjäljalousierna i snart sagdt
hvarje reputerligare hus kan lura, om
också icke en fara, så dock en fatalitet.
Justitieministern kan ha sitt kansli där,
finansministern kan där sköta sina
delikata, stort skarpsinne fordrande
åligganden; där kan ligga själfva
utrikesdepartementet. Och till ytterligare
belysning af det specielt för Cetinje
utmärkande faktum, att man ofta icke anar,
hur nära man befinner sig furstligheten
och dess diplomatiska förgreningar, vill
jag berätta följande sannfärdiga
händelse :
Det var en dag, strax före den timme,
då man dinerar i Cetinje, nämligen på
slaget tolf, som min reskamrat jämte
två af stadens honoratiores, apotekaren
och tidningsredaktören, af någon
anledning hade ärende in i en liten s. k.
snapsbod. De funno där före sig bland
flere andra en distinguerad, ännu ung
man, klädd i den vanliga pittoreska
nationaldräkten. Han hade satt sig ned
vid disken och smuttade på ett glas af
den i alla sydslaviska länder välbekanta
plommonlikören. Och han öppnade
genast samtal med de sistkomna, talande
som en helt ordinär person både om
väderleken och om de senaste
telegrammen från Kina. Först sedan han
aflägsnat sig, fick min reskamrat veta, att
mannen i fråga var furstinnan Milenas
köttslige broder — le frère de S. A. la
Princesse mère . . .
Det finnes mycket i Cetinje och
Mon-tenegro som verkar löjligt för oss,
förfinade, förvekligade kulturmänniskor från
lyxens och industriens storstäder, och
för en satirisk reseskildrare erbjuder
»Svarta berget» nog ännu ett tacksamt
fält. Men vill man bedöma människor
ej blott efter ytan och ett folks
beskaffenhet ej endast efter den materiela
välmågan, så hafva äfven vi åtskilligt att
lära af det lilla Montenegro.
Och icke ens den för ett
själfständigt folk nästan servila ödmjukhet,
hvarmed montenegrinen böjei sig under sin
furstes vilja, verkar osympatiskt eller
oäkta, ty den är framsprungen ur en den
varmaste fosterlandskärlek och ur en
uppriktig vördnad för ett furstehus, hvars
historia verkligen varit det
montenegrinska folkets.
Jag fick en bekräftelse därpå, då jag
såg med hvilken andakt kyrkotjänaren
i det gamla Cetinjeklostret kysste den
duk, som höljde den helige biskop Petar
I:s kista. Jag fann det af den pietet,
hvarmed det fattiga folket vårdade och
betraktade de furstliga
familjemedlemmarnas grafstenar, och jag anade det
vid anblicken af kapellet öfverst på
bergjätten Lovtjen, där Montenegros siste
furstbiskop ligger begrafven.
Hvilket land har att uppvisa en
sådan imposant furstegraf som Montenegro
på Lovtjen, lika högt som Sveriges
högsta fjälltopp? Hvilket folk har haft en
sådan stenhård fasthet i karaktären som
dessa bergets söner, i långliga tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
