Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Pionlanternan. En japansk spökhistoria af Lafcadio Hearn. Öfversättning för Ord och Bild af J. M. - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o8
LAFCADIO HEARN.
det», utbrast O-Yoné. »Det var mycket
illa af honom att säga något sådant.
Nå väl, det var också Shijo som
berättade oss, att ni var död. Jag
misstänker, att han ville bedraga er, hvilket icke
var svårt, eftersom ni är så
omisstänksam och sanningskär. Möjligen förrådde
min härskarinna sitt tycke för er i några
ord, som funno väg till hennes faders
öra; och i så fall har O-Kuni, hans nya
hustru, kanske förmått doktorn att
berätta er, att vi voro döda, för att hindra
ett nytt sammanträffande. I hvarje fall,
då min härskarinna hörde, att ni var
död, ville hon strax afklippa sitt hår och
blifva nunna. Men jag hindrade henne
därifrån och öfvertalade henne slutligen
att endast blifva en nunna i sitt hjärta.
Senare önskade hennes fader att gifta
bort henne med en viss ung man, men
hon nekade. Då uppstod det rätt
mycket bråk — hufvudsakligen förorsakadt
af O-Kuni —•, och vi gingo bort från
villan och funno ett mycket litet hus i
Yanaka-no-Sasaki. Där kunna vi nätt
och jämt förtjäna så mycket, att vi kunna
lifnära oss genom att uträtta lite privat
arbete . . . Min härskarinna har ständigt
läst dödsbönen för er. I dag, första
dagen af dödsfesten, hafva vi besökt
templen, och vi voro på hemvägen, då
detta egendomliga möte inträffade.»
»Huru egendomligt är icke allt detta!»
utbrast Shinzaburo. »Ar det verkligen
sant, eller är det endast en dröm? Här
har jag samtidigt läst dödsbönen
framför en dödstafla med hennes namn uppå!
Se!» Och han visade dem 0-Tsuyu’s
dödstafla på dess plats å själarnas altare.
»Vi äro mer än tacksamma för eder
vänliga hågkomst», svarade O-Yoné
småleende . . . »Men hvad min härskarinna
angår», fortsatte hon, vändande sig till
O-Tsuyu, hvilken under hela samtalet
hade iakttagit en blygsam tystnad och
till hälften dolt sitt ansikte bak de långa
ärmarna, —» hvad min härskarinna
angår, så säger hon, att hon skulle ej
fästa afseende vid, om hennes fader
förkastade henne för en tid af sju existenser
eller till och med om han dödade henne
för er skull! . . . Säg, vill ni icke tillåta,
att hon stannar hos er öfver natten?»
Shinzaburo bleknade af glädje. Han
svarade med en stämma, som darrade af
lidelse:
»Stanna; men tala icke så högt, ty
strax invid bor en besvärlig sälle, en
spåman vid namn Hakuodo Yusai,
hvilken berättar för folk deras tillkommande
öde endast genom att skåda i deras
ansikten. Han är en smula nyfiken, och det
vore bäst, att han ingenting finge veta.»
De båda kvinnorna stannade natten
öfver i den unge adelsmannens hus och
återvände till sitt eget hem strax före
dagningen. Därefter återkommo- de sju
nätter efter hvarandra, antingen vädret
var fult eller vackert, — alltid vid samma
timma. Shinzaburo fäste sig mer och
mer vid flickan; och de två voro
fjättrade vid hvarandra medelst illusionens
band, hvilka äro starkare än järnkedjor.
IV.
Nu fanns där en man vid namn
To-mozo, hvilken lefde i en liten hydda,
alldeles invid Shinzaburos bostad. Tomozo
och hans hustru O-Miné, tjänade båda
hos Shinzaburo. Båda tycktes varmt
tillgifna sin unge herre, och tack vare
hans frikostighet förde de ett
jämförelsevis behagligt lif.
En natt vid en mycket sen timma
hörde Tomozo en kvinnostämma i sin
herres boning. Det gjorde honom orolig.
Han fruktade, att Shinzaburo, som var
en vek och känslig natur, skulle låta
bedraga sig af en eller annan lättsinnig
slyna, i hvilket tillfälle tjänstefolket skulle
blifva de första lidande. Han beslöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
