Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Pionlanternan. En japansk spökhistoria af Lafcadio Hearn. Öfversättning för Ord och Bild af J. M. - IV - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIONLANTERNAN.
609-
därför att vaka öfver sin herre, och
följande natt smög han sig på tåspetsarna
fram till Shinzaburos boning och tittade
in genom en springa i en af väggarna.
Vid skenet af en nattlampa i sofrummet
kunde han se, att hans herre och en
kvinna af besynnerligt utseende
samtalade under moskitonätet. Först kunde han
ej tydligt se kvinnan, ty hennes rygg
vändes emot honom; han lade endast
märke till att hon var mycket slank och
att hon föreföll mycket ung, att döma
efter formen på hennes dräkt och
håruppsättning. 1 Då han lade örat till
springan, kunde han tydligt uppfatta
hv^d de talade om. Kvinnan sade:
»Och om min fader förskjuter mig,
får jag då komma och bo hos er?»
Shinzaburo svarade:
»Jag skulle blifva mycket glad, om
något sådant hände. Men det finnes icke
något skäl att frukta, att ni blir
förskjuten af eder fader; ty ni är hans enda
dotter, och han älskar eder mycket. Hvad
jag fruktar är, att man en dag grymt
skiljer oss åt.»
Hon svarade mildt:
»Aldrig, aldrig skulle jag ens kunna
tänka på att gifta mig med någon annan.
Äfven om vår hemlighet blefve känd
och min fader dödade mig för hvad jag
gjort, skulle jag icke, ej ens efter döden,
upphöra att tänka på er. Och nu är jag
nästan säker, att icke heller ni skulle
kunna lefva länge utan mig» . . . Därpå tryckte
hon sig tätt intill honom, sökte med sina
läppar hans nacke och smekte honom.
Och han återgäldade hennes smekningar.
Tomozo förundrade sig, där han stod
lyssnande, ty det språk, som kvinnan
talade, var icke det lägre folkets utan
det, som brukas af en kvinna af stånd. 2
1 Dräktens färg och form och den stil, i
hvilken håret bäres, är hos japaneserna bestämd
efter kvinnans ålder.
- Det språk, som talades af adeln och de
Ord och Bild, ro:de årg.
För all säkerhets skull beslöt han att
söka få se en skymt af hennes ansikte.
Han kröp därför rundt huset fram och
tillbaka, spejande genom hvarje hål och
spricka. Slutligen kunde han se — och
en iskall darrning flög igenom honom,
och hans hår reste sig på ända.
Ty ansiktet var ansiktet på en kvinna,
som länge varit död, och fingrarna, som
smekte, voro ett skeletts fingrar, och af
kroppen nedom midjan fanns intet; den
blef borta som i en ringlande skugga
Och i de ögon, hvilka för den bedårade
älskaren strålade af skönhet, ungdom och
behag, i dem såg Tomozo ensamt fasa
och dödens tomhet. I detsamma dök ett
annat ännu hemskare kvinnoansikte upp
någonstädes i rummet och närmade sig
sväfvande mot den spejande, liksom
hade hon förmärkt hans närvaro. Men
då, gripen af outsäglig fasa, flydde han
till Hakuodo Yusai’s boning, knackade
såsom en vansinnig på hans dörrar och
lyckades slutligen att få honom upp.
V.
Hakuodo Yusai, spåmannen, var en
mycket gammal man; fordom hade han
ströfvat vida omkring, och han hade sett
och hört så mycket, att han icke lätt
förvånades. Men den förskräckte Tomozos
historia både öfverraskade och förfärade
honom. I gamla kinesiska böcker hade
han läst om kärlek mellan lefvande och
döda, men aldrig hade han trott något
sådant möjligt. Men nu kände han sig
öfvertygad om att Tomozos berättelse ej
var osanning och att något mycket
egendomligt tilldroge sig i Hagiwaras hus.
Skulle det visa sig, att saken förhölle sig
såsom Tomozo sade, vore den unge
ädlingen en dödsdömd man.
högre klasserna, var mycket olika mot det som
brukades af folket, men på ett främmande språk
låta dessa skiljaktigheter icke återgifva sig.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
