Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Pionlanternan. En japansk spökhistoria af Lafcadio Hearn. Öfversättning för Ord och Bild af J. M. - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612
VIII.
Tack vare Yusais råd och hjälp
lyckades Shinzaburo att fore skymningen
fästa de heliga texterna öfver alla
öppningar i sin bostad. Därpå återvände
spåmannen till sitt hem, lämnande
ynglingen ensam.
Natten kom, varm och klar.
Shinzaburo stängde dörrarna, band den
dyrbara amuletten fast vid sin midja, steg
in i moskitotältet, och vid skenet af en
lanterna började han läsa i
Ubo-Darani-Kyo. Länge sjöng han orden, utan att
förstå mycket af deras mening; därpå
försökte han att sofva. Men hans själ
var ännu för mycket upprörd efter
dagens underbara händelser. Midnatt var
förbi, men ännu uteblef sömnen.
Slutligen hörde han den stora tempelklockan
i Dentsu-In slå åtta slag. 1
Klockan tystnade. Och plötsligen
hörde Shinzaburo ljudet af träsandaler,
närmande sig från det vanliga hållet
men denna gång långsammare:
Karan-koron, Karan-koronl En kallsvett bröt
fram på hans panna. Hastigt öppnade
han sutran med darrande hand och
började ånyo läsa högt. Stegen kommo
närmare och närmare, voro vid häcken,
stannade! Och då, egendomligt nog,
blef det omöjligt för Shinzaburo att
stanna under moskitotältet: någonting
som var starkare än till och med hans
rädsla tvang honom att se ut. Och i
stället för att fortsätta läsningen af
Sutran, närmade han sig dåraktigt luckorna,
och genom en spricka såg han ut i
natten. Framför huset varseblef han O-Tsuyu
och O-Yoné med pionlanternan. Och
båda stirrade på Buddha-texterna, som
voro fästade öfver ingången. Aldrig
1 Klockan åtta motsvarar i den
västerländska tideräkningen klockan två på natten. Det
är den japanska spöktimmen.
förut — hvilka existenser hon än tidigare
genomlefvat — hade O-Tsuyu synts så
skön. Shinzaburo kände, huru hans hjärta
nästan motståndslöst drogs emot henne.
Men fruktan för döden och fruktan för
det okända höll honom tillbaka. I hans
inre försiggick en sådan strid mellan
hans kärlek och hans rädsla, att han i
sin kropp kände alla de kval, som man
lider i Sho-netsu-helvetet.1
Nu hörde han tjänarinnan säga:
»Min kära härskarinna, det finnes
ingen möjlighet att inträda i huset.
Hagi-wara Samas hjärta måste hafva
förändrats; ty det löfte, som han förra natten
gaf oss, är brutet, och dörrarna äro
stängda för att hålla oss ute ... Vi
kunna ej komma in i natt . . . Det vore
klokare af er att icke mera tänka på
honom, ty hans kärlek till eder har
säkerligen upphört. Det är tydligt, att
han ej önskar se eder. Därför vore det
bättre, om ni ej mera bekymrade eder
om en man, hvars hjärta är kallt och
känslolöst.»
Men flickan svarade gråtande: »O
att detta kunde hända efter de
trohetseder som vi svuro hvarandra! . . . Ofta
har man sagt mig, att en mans hjärta
förändras hastigare än molnen om hösten.
Likväl kan knappast Hagiwara Samas
hjärta vara så grymt, att han verkligen
på detta sätt vill stänga mig ute! . . .
Kära O-Yoné, kan du icke finna på
något sätt att föra mig till honom . . . Om
du icke gör det, vill jag aldrig, aldrig
återvända till mitt hem.»
Så fortsatte hon att bedja, beslöjande
sitt ansikte med de långa ärmarna, och
hon var mycket vacker och mycket
rörande; men fruktan för döden höll hennes
älskare tillbaka.
’ Sho-netsu är det sjette af de åtta helveten,
som omtalas i den japanska buddhismen. En
dag i detta helvets motsvarar tusende (somliga
säga millioner) af det mänskliga lifvets år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
