Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Pionlanternan. En japansk spökhistoria af Lafcadio Hearn. Öfversättning för Ord och Bild af J. M. - IX - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o8
LAFCADIO HEARN.
hundra ryo, så kan jag borttaga texten
utan att rädas för att jag därigenom
beröfvar oss själfva existensmedel.»
Då han sagt dessa ord, sågo O-Yoné
och O-Tsuyu på hvarandra under
tystnad ett ögonblick. Därpå sade O-Yoné:
»Min härskarinna, jag sade eder, att
det ej var rätt att besvära denne man,
eftersom vi ej hafva något egentligt skäl
att skada honom. Men säkerligen är
det onödigt att vi pina oss för
Hagiwara Samas skull, ty hans sinne är
förändradt. Annu en gång, min kära, unga
härskarinna, besvär jag eder att ej mera
tänka på honom.»
Men O-Tsuyu svarade gråtande:
»Kära Yoné, hvad än följden blifver,
kan jag ej upphöra att tänka på honom!
Du vet, att du kan skaffa de hundra ryo
som behöfvas . . . Endast en gång till,
kära Yoné, jag beder dig därom, låt
mig endast en gång till få se Hagiwara
Sama ansikte mot ansikte.» Och
döljande sitt ansikte bak ärmen, fortsatte
hon att bedja.
»Ack, hvarför beder ni mig om detta?»
svarade O-Yoné. »Ni vet, att jag icke
har några penningar. Men eftersom ni
framhärdar i denna nyck, trots allt hvad
jag säger, måste jag väl finna på något
sätt att skaffa penningar och bringa hit
dem till i morgon natt» . . . Därpå sade
hon, vändande sig till den trolöse
To-mozo: »Tomozo, jag måste berätta dig,
att Hagiwara Sama nu bär på sig en
amulett, och att, så länge han har den,
vi icke kunna närma oss honom. Därför
måste ni på ett eller annat sätt beröfva
honom amuletten likaväl som borttaga
texten.»
Tomozo svarade med svag stämma:
»Äfven det skall jag göra, om ni lofvar
att bringa mig de hundra ryo».
»Godt, min härskarinna», sade
O-Yoné. »Ni vill vänta till i morgon natt,
eller hur?»
»O, kära O-Yoné», suckade den
andra, »måste vi åter i natt gå tillbaka
utan att hafva sett Hagiwara Sama?
Ack, det är grymt!»
Och härskarinnans skugga bortleddes
gråtande af tjänarinnans.
X.
Dagen gick, och natten kom, och med
denna infunno sig ånyo de döda. Men
denna gång hördes ingen klagan utanför
Hagiwaras hus; ty den trolöse tjänaren
hade vid spöktimman fått den begärda
penningsumman och hade borttagit
Budd-hatexten. Dessutom hade han sett sig
i tillfälle, medan hans herre var i badet,
att stjäla amuletten ur fodralet och i
dess ställe inlägga en bild af koppar;
och han hade begraft Buddhabilden i en
aflägsen åker. Därför hade de
besökande ingen svårighet att intränga i
huset. Beslöjande sina ansikten med de
långa ärmarna, höjde de sig i luften och
försvunno som en dimma genom det
lilla fönster, från hvilket den heliga
texten blifvit aflägsnad. Men hvad som
sedan tilldragit sig inne i huset, visste
icke Tomozo.
Solen stod högt på himmelen, innan
han vågade ånyo närma sig sin herres
boning och knacka på dörren. För
första gången pä åratal fick han intet svar.
Tystnaden gjorde honom rädd. Gång på
gång ropade han, men ingen svarade
honom. Slutligen lyckades han med
O-Minés hjälp taga sig in i huset och
ensam tränga fram till sofrummet,
hvarest han ånyo knackade på, men
förgäfves. Han öppnade luckorna för att
släppa in ljus; men alltjämt förblef det
tyst i huset. Slutligen vågade han
upplyfta en flik af moskitotältet. Men han
hade icke väl kastat en blick inom
detsamma, förrän han flydde från huset med
ett skri af fasa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
