- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tionde årgången. 1901 /
624

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Politisk begreppsförvirring och dess orsaker. Ett svar på civilingenjören Per Hallströms anfall. Af docenten d:r John af Klercker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

624 JOHN’ AF KI.ERCKER.

mande för mitt beslut att sysselsätta mig
med ämnet, just känslor af medlidande och
beundran. Men jag har låtit mig angeläget
vara att icke begå partiskheten som Ni
rekommenderar »att vända hela vår
förmåga af känsla och begär att förstå mot
boerna», d. v. s. blott mot den ena parten,
och att icke låta dessa känslor förleda mig
till att komma med ett enda faktum, som
jag ej, åtminstone på något sätt, sökt
kontrollera. Detta därför, att den
vetenskapliga träningen gör sådant till en omöjlighet
för den intellektuella personligheten inom
oss. Men då Ni sagt Edert credo och
brutalt vill täppa till munnen på mig och
mina meningsfränder, därför att vi icke hysa
Eder och den stora majoritetens mening,
så vill jag säga Eder mitt i denna
angelägenhet, så som det för närvarande efter
ingående studium af ämnet gestaltat sig. 1
Jag skänker mitt fulla och varmaste
medlidande, min medkänsla och sympati
at alla de oskyldiga offren för detta
brö-drakrig. At de många tusenden
af-världens tappraste män, som sofva den eviga
sömnen under högslätternas vajande gräshaf,
och som föllo för sitt land och sin plikt,
då de gingo till storms mot en välskyddad,
oåtkomlig fiende. At alla dessa
aktningsvärda engelska familjefäder, som lämnade en
lugn ställning, välstånd och hemmets lycka

1 Känslomoment äro naturligen subjektiva, de
bero på ens sätt att se på tingen och känna med
de agerande. Därför äro, för att icke tala om
agitationsskrifter i främmande länder, som ofta äro
rena fantasiprodukter utan hvarje sakligt underlag,
berättelser af s. k. ögonvittnen, som nyss kommit
till ett land. endast att lita på när det gäller
händelser som de själfva upplefvat, men icke när det
gäller återgifvande af hörsägner eller
andrahands-intryck. Den på afstånd med omfattande material
betraktande har där större chanser att träffa det
rätta, än den som sett endast en liten del af saken
på nära håll och då ofta varit personligt
intresserad af den ena eller andra sidans framgång. Men
synnerligen graverande äro för boererna de talrika
personers vittnesmål, som. kommit ditut af
entusiasm för deras strid och tagit del i den, men
återvändt djupt desillusionerade och nedslagna. Sådana
äro legio, och såsom ett synnerligen viktigt vill jag
framhålla den bekanta belgiska kvinnliga filantropen
Mme Alice I!ron’s vittnesmål: »Diary of a nurse

i S.-A.» Hon deltog i kriget såsom frivillig
sjuksköterska å boerernas sida och har gjort mycket
ledsamma erfarenheter med dessa sina stamfräifHer.
Såsom för oss glädjande vill jag samtidigt omtala,
att hon icke har beröm nog för de svenska
sjuksköterskor, som hon under fälttåget sammanträffade
med.

i moderlandet för att oreflekteradt och
frivilligt följa satsen »Right or wrong, my
countryl» och stupa för det, men som ännu
i döden måste lida smäleken att af förste
bäste »skribent» stämplas såsom
»legoknektar». Jag sörjer öfver alla de
rättrådiga män som lönnmördats, då de
förtroendefullt gingo mot en fiendes hvita flagga,
likaväl som öfver de tappra bland boererna,
hvilka modigt sökte storma höjderna söder
om Ladysmith. Men jag har ingen
sympati för de boerer, som då skamligt sveko
sina landsmän (jfr. ögonvittnet d;r
Hammars bref) eller äfventyrade ambulansernas
okränkbarhet genom att förrädiskt skjuta
från dem; ingen för dessa boerer, som
kall-blodigt sköto ned sina medmänniskor blott
för en chimär »med jägarmod och jägarens
frihet från hat» (Hallström) eller, som ett
ögonvittne från Magersfontein (hr Janek)
expressivare uttrycker det, »väntade på de
dödsdömda engelsmännen lika tålmodigt
och obarmhärtigt som katten, när han först
lurar på och sedan griper sitt rof», men
som flydde för handgemänget, emedan de,
som hr Janek omtalar, »voro i ständig
ängslan att blifva kringrända, . . och
fångenskap och död för en stor del af den
okunniga massan tycktes vara liktydiga».
Jag känner djupt med de tappra svenskar,
som kände (enligt hr Hallström) eller
möjligen reflekterade sig till sin plats i striden,
eller rent af läto värfva sig kontant för
densamma, men som, då de en gång fått
den, icke sveko sin plikt. 1 Men jag
känner ingen sympati för de utländska
hjälp-och legotrupper, som (Janek p. 76)
»ämnade sig upp till Transvaal för att hjälpa
boererna» och »voro iklädda röda korsets
uniformer, som de dock afkastade, så fort
de satte foten på tränsvaalskt område», ty
att så missbruka röda korsets okränkbarhet
är ett helgerån af vidrigaste art.

1 Dock måste jag medge, att de något
förvirrade framställningarna om skandinavernas Sven
Dufvastrid vid Magersfontein icke låta en klart inse,
om denna ursinniga kamp, med sin stora
manspillan, hade någon betydelse för slagets gång; om den
på något sätt bidrog att hindra engelsmännens
framryckning och således från synpunkten af
civiliserad krigföring låter sig försvaras, då
ändamåls-löst slaktande äfven i krig endast kan rubriceras
såsom mord. Många af de engelska garnisoner,
hvilka lått uppbära hån för att de kapitulerat,
handlade utan tvifvel fullkomligt korrekt, då de icke,
för att låtsas hålla en fullkomligt ohållbar position,
uppoffrade nya människolif.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0678.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free