Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ur bokmarknaden - Af Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
K. J.
strömmade in i allt omgifvande, blef
kraftkällan för en hel familj, för en hel bygd.
Arbetet är kärnan i detta evangelium.
Icke alla de mångfaldiga tidsfördrif eller
förvärfsgärningar, som pläga få gå under
denna rubrik, utan den energifyllda och
besjälade verksamhet, som har till syfte
att skapa värden. Så fattadt, belönar
arbetet sig själft och varder ytterligare
be-lönadt, lyder tesen. Hvarje verk, som ens
hjärna och ens hand alstrat, vänder åter
till en själf som en välsignelse och en
styrka. Sannerligen en vacker och
tröste-full förkunnelse, men på samma gång hur
förkrossande! Ty hur många är det gifvet
att verka så, och hur många skulle ens
orka gripa denna höga och kräfvande
uppfattning af arbetet? Man skulle kunna
räkna de människor, som i sin lifsgärning
stiga efter en bestämd inre ledning uppåt
mot ett skådadt, om än aldrig hunnet mål.
Skapelsemyten framställer en annan
teori om arbetet. Så länge Adam och
Eva artade sig väl, föllo mogna frukter i
deras sköte; men sedan de afvikit från
lydnadens väg, drefvos de ut att odla
jorden i sitt anletes svett. Johan Böjer ser
tvifvelsutan saken så, att Jehovah i
fadersömhet skänkte dem arbetet som vederlag
för all paradisets härlighet. Någon annan
himmel vet han icke af än den rika lycka
värdeskapandet skänker, ej häller annan
odödlighet än den att fortlefva i de värden
man skapat. Han stänger många af oss
ute från lifvet efter detta.
Denna klart brinnande idealism, denna
förtröstansfulla hymnton väcker
oemotståndligt genklang och nästan tvingar på en
öfvertygelsen, att här ligger lösningen på
det stora problemet: hvad är afsikten med
detta besvärliga lif, som kommit oss till
del vår bön förutan? Men det myllrar
småproblem vid sidan, hvilka ständigt dyka
upp och kräfva undersökning, innan
slutfacit kan bli definitivt fastslaget. Till
exempel — hvad är värde? Det är mycket
man behöfver reda upp, innan man kan
ge sig svar på den frågan. Har man en
gång börjat försöka tänka, måste man
framhärda i filosofdilettantismen, ty om man
än blundar igen efter att ha skymtat ljuset,
vill det inte bli riktigt mörkt innanför
ögonlocken.
För Johan Böjer ha de andliga och
materiela värdena smält ihop till en im-
posant mekanism, där det ena oaflåtligt
griper in i det andra och en ständig
befruktande växelverkan äger rum. Han
synes frukta att skilja dem åt; det är som
om endast det arbete, hvilket närmast
syftar till att åstadkomma materiela värden,
eller i hvarje fall verkar med materiela
medel, kunde frambringa andlig utveckling.
Detta är ett fyndigt sätt att göra det bästa
möjliga af en tröttsam och socken värld.
Men här torde kunna uppletas mången stilla
sabbatsfirare, som aldrig traskat efter plogen
och likväl sått ut frön till andlig skörd.
Emellertid får man inte tappa ur minnet,
att »Moder Lea» är en roman och således
icke skyldig att uppvisa någon fullständig
exempelsamling, jag har hittills talat om
den som om den vore ett slags filosofisk
lekpredikan: men detta är långt ifrån fallet,
om än kvintessensen af dess innehåll gör
sig så starkt gällande, när man tänker
tillbaka på den, att de många ingredienser,
af hvilka den är sammansatt, för
ögonblicket bortfalla. Helt annorlunda förhåller
det sig, under det man läser den.
Utomkring hufvudpersonerna, den
ståtliga och innerligt skildrade modern själf
med hennes fyra söner och två döttrar,
hvilka snarast verka som allegorier för
olika yrken, smide, konstväfnad o. s. v.,
varsnas ett galleri af kontrasterande typer.
Här är författaren inte nådig mot sina
kom-patrioter. Satiren smeker inte med lätta
örfilar, den dräper till med tunga
klubbslag, om och om igen. Politikvrövlet,
folk-högskolesvamlet, maalstrævskoketteriet, allt
slags kurragömma bakom frasbarrikader
får så mycket det tål. Roten till allt slikt
är energilösheten, rädslan för hvarje
ansträngning vare sig af arm eller tanke.
Det heter om en, att så snart det var en
sak han inte kunde reda ut, så höll han
ett tal öfver den. Och han talade så
utmärkt och gripande, att hela församlingen
fick tårar i ögonen och hurrade för honom.
Han blef stortingsman, och till slut hängde
han sig i sina strumpeband. Hvarje
civi-liseradt land kan uppvisa högtidstalargenier
af denna kvalité, men de sluta vanligen
trefligare.
Äfven individer af ädlare stoff
uppträda, men de äro förstörda eller förstöras
genom egen eller andras »mangel paa
dvg-tighed», författarens älsklingsnamn på synd
och allt ondt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
