- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tionde årgången. 1901 /
646

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gunnar Wennerberg, Otto Beronius och Eugène v. Stedingk. Ett par minnesblad med anledning af Gluntarnes femtioårs-jubileum och Wennerberghyllningen i Uppsala den 15 maj 1901. Af L. Alfr. Hedin. Med 7 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

L. ALFR. HEDIN.

646

Innan ännu hösten kommit med
oväder och stormar, hade krafterna likväl
svikit den förr så starke, lefnadsfriske
och ända in i det sista så verksamme
mannen. I trakten af sin egen
födelsebygd hos sin svåger grefve A.
Ruden-sköld på Leckö kungsgård samt
omgifven af sina närmaste nedlades han på
sitt sista läger.

Ännu en gång skulle honom dock
egnas en sista hyllningsgärd — ännu en
gång skulle han få höra studentsång.
Det är studenter frän alla Nordens land,
som, i de dagarna och de trakterna
samlade till möte med kristligt program,
utanför hans fönster uppstämma
fosterländska, allvarliga sånger.

I toner hade han lefvat, sina bästa
sånger hade han skänkt studenterna, och
studentungdomen hade han också älskat
af hela sitt varma hjärta.

Sin tack till dem kunde han då
endast teckna med det tända ljuset, som
i trötta händer fördes fram och åter,

— ett vackert, betydelsefullt och djupt
symboliskt tecken, innan hans ande ett
par dagar därefter frigjord svingade sig
upp mot evighetens och ljusets klara
rymder. Som skedde natten mellan den
23 och 24 augusti.

Gluntarne skrefvos under åren 1847
—1850, men förelågo, såsom redan är
nämndt, färdiga i tryck först år 1851

— till studenternas fröjd och gamman,
till glädje för hela vårt land — ja, nu
sjöngos de »i alla Nordens land och
kanske också utanför ibland».

De voro tillägnade Otto Beronius och
Eugene von Stedingk.

Wennerberg visste nog, hvilka han
valt att jämte honom vara första
bärarna af hans ungdomssånger. Ty Stedingk
torde väl hafva varit en af de mest
musikaliskt bildade inom juvenalförbundet,
och om Beronius har Wennerberg själf
yttrat, »att han ägt en röst, för hvilken

naturen tycktes hafva glömt att sätta
någon gräns nedåt».

Det är om dessa två den lysande
och glada juvenaltidens märkesmän här
nedan skola sägas några ord.

Vid min ankomst till Uppsala våren
1851 var de s. k. juvenalernas glada tid
redan förbi — en tid af sång, glädje
och lefnadslust, sådan, att den väl
svårligen torde, åtminstone på det sättet,
vidare återkomma. Dock förspordes
ännu vid denna tid liksom dyningar
däraf, ty åtskilliga af juvenalerna funnos
ännu kvar och bland dem tre af de mest
framstående, tillhörande Stockholms
nation. Då i det kotteri, som vid den
tiden bildades af yngre
nationsmedlemmar för anordnande af ett och annat
nöje, funnos några, som besutto
egenskaper, ägnade att höja glädjen i ett
gladt lag, blef följden, att de tre äldre
kamraterna gärna slöto sig till oss,
deltogo i våra lustigheter och till och med
med gammal känd vana och säkerhet
ledde våra små musikaliska och
dramatiska upptåg och nöjen.

Den mest framstående af dessa tre
var »en ovanligt vacker man med ett
fint melankoliskt utseende» —
»Gluntar-nes» ovärderlige ackompanjatör och en
af de mest betydande kvarblifna
juvenal-epigonerna, friherre Eugene Fredrik Oscar
Ludvig von Stedingk.

Han blef nu den som hufvudsakligen
tog sig oss an i fråga om de
nyssnämnda nöjena, och man skulle svårligen
kunnat träffa på en mera sympatisk
personlighet; han blef oss den bästa äldre
kamrat, vänskapen med honom sträckte
sig långt utöfver Uppsala-tiden, och i
minnet lefver han än.

Slutligen efter en ganska lång
studenttid och därunder aflagd
kansliexamen reklamerades han år 1855 åter till
Stockholm af sin förnäma släkt, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free