- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tionde årgången. 1901 /
662

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Grannarna. Skiss af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

662

ANNA WAHLENBERG.

Han skrattade och lade hufvudet
mildt på sned.

— Får jag inte försvara mig, bara
stå snällt stilla och ta emot?

— Du får inte gå ett steg utom
fabriksområdet.

— Jaså.

— Och så får du inte skrifva
sådana där elakheter om honom i
tidningarna som du gjort. Det retar
honom, förstår du.

— Menar du om kålhufvudena?

— Ja, just kålhufvudena.

— Ja, men lilla söta barn, det är ju
just ett genistreck, det. Han tänker ju
stämma mig för att fabriken, som han
säger, förpestar luften och förhindrar
växtligheten i hans trädgårdar, och dä
är det väl bra att alla människor få
veta att han fått diplom på
landtbruks-utställningen för sina utmärkta kålhufvud.
Jag har ju inte sagt något annat än att
hans kålhufvud ä prisbelönta.

—- Men då kan han ju inte få dig
fälld?

— Nej, jag vill hoppas det.

Men då blir han väl så ond, så?

— Nå, jag får väl laga, så han
vinner processen då.

— Äh . . . Men begriper du inte att
om han blir ond, så gör han något, så
du också blir ond. Och så gör du
något, så han blir ändå ondare och gör
något som gör, att du inte vet hvad du
gör. Och så gör du något som gör att
han inte vet hvad han gör, och så blir
det ett sådant gräsligt, förfärligt, ohygg
ligt spektakel. Förstår du nu då?

— Jag förstår att du är gräsligt,
förfärligt, ohyggligt söt, lilla Malin.

Han försökte ta en kyss, men hon
drog sig tvärt undan.

— Ja, så’nt där kommer du alltid
med, när det är någonting, som du inte
vill begripa — sade hon.

Och hon gick stött sin väg längre

inåt rummet, fortfarande hållande sin
mans hatt på ryggen och utan att lyssna
till alla hans böner om att fä igen den
oundgängliga hufvudbonaden, så att han
kunde hinna i tid ned till ångbåten, som
gick ut till fabriken. Men efter att lugnt
och orubbligt ha förklarat, att hon
hvarken brydde sig om honom eller hans
fabrik, vände hon sig plötsligt om och
sprang emot honom med ansiktet fullt
af ängslan och bekymmer.

— Ah, Rudolf —- sade hon, — tänk
om han inte får sin villa uthyrd! Då
skyller han på fabriken, och så blir det
rättegång, och så kanske han vinner
den?

— Ja, det vore ju bra, det. Då blir
han ju inte förargad.

Men hon gaf inte akt på repliken.
Hon suckade bara, där hon stod
försjunken i tankar öfver detta nya,
sorgliga uppslag, och hennes man lyckades
utan motstånd taga igen sin hatt.

— Seså, Malin lilla — sade han
uppmuntrande — slå nu bort de där
dumheterna! Hvad ha vi med hans villa
att göra? Far du ut och se på ett
sommarnöje åt oss i stället, som vi talade
om. Det är mycket bättre än att sitta
här och grubbla öfver saker och ting,
som det inte är värdt att alls bry sig om.

Och så gick han.

Men Malin stod kvar där hon stod
och grubblade vidare.

Ända sedan hon gifte sig hade hon
plågats af den olycksaliga tvisten mellan
hennes man och hans granne. Denne
tyckte naturligtvis inte om att se en
stor fabrik med hög skorsten resa sig
i omedelbar närhet af hans trädgårdar
och boningshus. Visserligen påstod
tillförlitligt folk, att fabriken alls inte
förpestade luften, att man inte annat än
någon enstaka gång kunde förnimma en
svag tillstymmelse till elak odör, och
detta blott i den händelse att man var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0720.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free