- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tionde årgången. 1901 /
680

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - August Malmström. Af Karl Wåhlin. Med 1 bild - Heliga Birgittas pilgrimsfärd. Af Anna M. Roos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68o

KARL WÅHLIN.

från Coutures skola, och försökte, såsom
här, med ringa framgång att tillägna sig
pleinairismens blåa och violetta lufttoner.

Det poetiska i Malmströms begåfning
har aldrig framträdt mera osökt och
älskvärdt än i »Alfvalek» (1866), som i sin
luftiga vekhet har så mycket gemensamt
med den svenska och finska lyriken på
den tid då den målades. Här finnes intet
maniereradt eller ansträngdt, det är känsla
och musik alltsammans, något nordiskt blekt
och trånsjukt, som ännu gör sin verkan,
huru många eröfringar än
framställningskonstens teknik gjort sedan dess.*

Malmström var på sin tid, innan Carl
Larsson växt upp till sin fulla höjd, den
mest bemärkte och den flitigaste af våra
illustratörer. Han har efterlämnat tre i
stort genomförda illustrationsverk, nämligen
»Frithiofs saga» (1868; i ny omarbetad
upplaga 1885), »Ragnar Lodbroks saga»
(1880) och »Fänrik Ståls sägner» (1883).
Bäst tolkade han den Tegnérska diktens
svärmeri ocli patos; fastän påverkad af den
geniale franske manieristen Gustave Doré,
har han dock här själf haft något att säga,
som låg för hans röst. Det fanns en
naturlig rapport emellan honom och dikten,
som kanske ej så lätt återkommer hos nå-

* »Älfvalek» är afbildad i 8:e årg. af Ord och
Bild. Af Malmströms fornnordiska bilder hafva vi
återgifvit »Midvintersblot» (i i:a årg.).

gon annan konstnär, och Malmströms
teckningar, som utkommit ej blott i de
svenska upplagorna utan äfven i åtskilliga
utländska, skola säkerligen allt framgent blifva
Frithiofssagans vackraste bildskrud. I det
stora hela lyckligt utföllo äfven bilderna
till Ragnar Lodbroks saga. Redan 1857
hade Malmström målat »Kung Heimer och
Aslög» samt »Ragnar Lodbroks söner
mottagande underrättelsen om sin faders död»,
och teckningarna röja en oförminskad
entusiasm för de kärnfulla sagoödena och ett
ofta lifligt och kraftfullt grepp på dem. —
Mindre tilltalande äro bilderna till »Fänrik
Ståls sägner», där Malmström, liksom i
allmänhet i sina senare arbeten, råkat under
påverkan af en nyare tids fordran på en
realism i framställningen, som föga stämde
öfverens med hans egentliga konstnärskynne.

En kortare tid beklädde Malmström
befattningen som konstakademiens direktör,
efter att länge hafva hört till dess lärare.
Man fick af hans förhållande till det yngre
släktet, liksom af hela hans sätt att färdas
genom lifvet, den uppfattningen att han
ville alla väl. Han var en vänsäll och
originel man, regelbunden i sina vanor,
flitig, plikttrogen och anspråkslös. Sällan
har en svensk konstnär med så stort
deltagande följts till sitt sista hvilorum, men
det var också ej blott en konstnär
saknaden gällde utan i lika hög grad en ädel
och älskvärd människa.

HELIGA BIRGITTAS PILGRIMSFÄRD.

AF ANNA M. ROOS.

OM det som lockade Heidenstam att
skildra Karl XII säkerligen till stor
del var känslan af en viss själsfrändskap med
denne sagohjälte med de stolta drömmarna
om djärfva äfventyr och odödlig ära, med
det lågande föraktet för lumpenhet och
half-het, med den fasta öfvertygelsen att vara
kallad till något stort och med den ödsliga
förnimmelsen af inre ensamhet —, så har
han, då han i sin senast utgifna bok valt
en annan historisk personlighet, den 1. eliga

Birgitta, till föremål för sin skildring, först
och främst, tyckes det, drifvits därtill af
starka barndomsintryck, af minnen och
sägner om den heliga frun, hvilka redan
tidigt sysselsatt hans inbillning, medan han
växte upp å den gård som varit hennes
och vid den sjö hon så ofta färdats öfver.
Skildringen af Vetterns trollska sjö med
dess nyckfulla böljor och dess blanka
solväg, med dess slumrande forntidsminnen
och dess blånande höjder utgör den fängs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 11:32:58 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1901/0738.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free