- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
20

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En gård och dess trefnad. Af L. I. Wahlman. Med 22 bilder, hvaraf 11 handteckningar af författaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

L. I. WAHLMAN.

EN ANTI-TENNISPLAN. TECKNING AF L. I. WAHLMAN.

ett ord, den bestämmer mycket, och berg
med borgar, sandiga tallbackar och
eke-lider med vindsvep från norr få ge sig.
De bli hugskott, vackra friluftsdrömmar,
som få vika för den^ stilla hemmets
trädgård. Ty i valet af trädgården med bin
och häckar och varm blomdoft har
väljaren blottat sin smak för konsten, sin
längtan efter ett paradis, och han finner
med ens, att han är en kulturmänniska
oeftergifligt. Så lockar trädgården från
början fram hans själs färger. Till den
obrukade naturen går hans blick öfver
gröna eller snöhvita fält. Han flyger dit
på lätta sandaler eller glidande skidor
eller från den grå staden på vingad
längtan, men — en trädgård ville han
ha, i naturen ville han kläda sig i sin
kultur, — under hökboet, bland den
djupa mossan och pyrolan, där åter ville
han vara en gäst.

Har ni någon gång ritat till en sådan
där »liten, näpen» stuga? Gör det, får
ni se hur den växer under edra händer.
Den växer, tills den blir stor och
ohand-terlig och ful och dyr — och man
känner begränsning, känner behof af
erfarenhet, af lagar, af konst — och af
mycket pengar.

Nöden är uppfinningarnas moder,
begränsningen kring oss är konstens.
Äro vi begränsade till ett litet
verksamhetsfält, till ett litet hem, då gäller att

smycka dess skrankor med rosor, med
gungande clematis, med konstens
själsvaggande blommor. De små utrymmena
skola hafva ett intresse, ett gladt humör
öfver hvarje vrå, en solstrimma lekande
här och hvar, en inbjudande plats, en
dunkelt glimrande färg i de mörka vrårna
som en angenäm öfverraskning för gästen,
som en kär väns röst för ägaren. Ju
mindre utrymme, ju mer humör öfver
det, för att dölja begränsningen. Då blir
hemmet, stugan, likt en förnöjsam,
varmhjärtad varelse, som blir ett med vår
egen: vi gå upp i den, och när vi gå
utöfver det hemmets tröskel, känns det
som lämnade vi kvar en bit af vårt jag
därinne. Den spinnande katten älskar
sin vrå, därför att den är varm och van,
två goda egenskaper som binda. Mera
behöfver människan, hon behöfver konsten
i hemmet.

Och hon behöfver dessutom konsten
kring hemmet. När hon ser genom sina
fönster sin lilla tomt med dess
begränsning i utrymme, i alstringskraft, i
färgens och formens växlingar — skall den
ligga naken och ful som vore den en
främmande, glömd tiggare utanför
dörren? Nej, den är ock hennes hem —
och hon fyller den med rosbuskar och
träd; med dem komma färger och dofter,
fjärilar och bin och de skogens fåglar,
som bäst förstå människan; äfven den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1902/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free