Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Bland gamla porträtt. Några anteckningar från Gripsholm. Af Georg Nordensvan. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
GEORG NORDENSVAN.
i samlingen, och aktörer finnas där, som
äro inne i sin rol af den välvillige och
välgörande, af statsmannen, härföraren
och alla dygders tillbedjare.
Psykologen har rikt tillfälle till
studier bland denna mängd af
karaktärs-hufvuden och den historiskt intresserade
naturligtvis ej mindre i denna samling
representanter för olika tiders karaktär
och yttre, för skiftande smak och stil
och sätt att uppträda, liksom för de olika
sätten att konstnärligt framställa och
förklara individen.
Ty äfven på olika tiders och länders
och på olika anlagda och begåfvade
konstnärers förmåga lämnar
Gripsholms-samlingen en rik profkarta. Där finns
konstverk och klåparverk, handtverk och
mästerverk, portraits d’àme och bara
kostymporträtt. Somt är värdelöst, rätt
mycket har större historiskt än
konstnärligt intresse, åtskilligt är illa åtgånget
af tiden eller af oaktsamhet. Likväl
tyckas de goda taflorna i regeln ha
blifvit väl vårdade eller ha åtminstone
kunnat återställas, då de varit illa
medfarna. Och af goda konstverk finns det i
den stora samlingen tillräckligt många för
att den bör kunna fängsla äfven den
besökare, som tänker mindre på hvilka
människor han där gör bekantskap med
än på hur bilderna äro målade och af
hvilka målare.
Här följer ingen vägledning i
Grips-holmsgalleriet och intet försök att räkna
upp hvad där finns och på så sätt söka
ge en föreställning om dess räckvidd —
utan endast några helt fragmentariska
anteckningar, gjorda under ströftåg bland
skuggorna där uppe i slottsrummens
tystnad.
* *
Det äldsta porträttet i samlingen
torde vara den i trä snidade bilden af
Karl Knutsson, ett 1400-talsverk, ärligt
och redbart, solidt och kärnfullt. Vi se
den typiske medeltidsfursten med krona
på hufvudet och i gyllene mantel, böjande
knä och med from uppsyn blickande
uppåt till dem som ofvan honom äro
mäktiga — såsom han är framställd på
så mänga grafmonument och altartaflor.
Sveriges vapen har han framför sig på
skölden. Det vore för mycket att påstå,
att han är den typiskt svenske fursten,
men german är han i hvarje tum —
konstnären har uppenbarligen varit
neder-ländare eller tysk. Han har intet af
romansk elegans, han är robust och grof,
det är något af bondekonung mera än
af aristokrat i hela gestalten, framför allt
i det kraftiga ansiktets grofva, rent af
plumpa drag. Han öfverraskas därför
att man ej tänkt sig Karl Knutsson sådan.
Man undrar om den borgerlige
bildsni-daren ej gifvit åt den vackre och
ridderlige äfventyrskungens drag något af
sin egen borgerlighet. Man söker i
minnet efter ansiktstypen, och man tänker
på porträtt af Amberger eller Burgkmair
eller i främsta rummet kanske på Dürers
Pirkheimer. Det är åtminstone
rasfränd-skap. I uttrycket finner man något
personligt, som intresserar och som
förefaller trovärdigt och tillförlitligt — i
alla händelser är denne man konungen,
sådan en medeltida konstnär tänkte sig
honom och såg honom. Och denne
konstnär var alltför primitiv för att ej
vara en ärlig och rättfram realist.
Skicklig var han också, skicklig i handtverket,
hvilket är en konstnärs första plikt.
När man från det nyuppförda
karnappet, där denna bild har sin plats, går
genom audienssalen och konungens
sängkammare, finner man i passagen där
bakom ett oljefärgsporträtt af Karl
Knuts-son. Där är han mycket vackrare än den
knäböjande träkonungen och oändligt
mycket mera salongsman, men olyckan
är att han inte är äldre än från 1700-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
