Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Bland gamla porträtt. Några anteckningar från Gripsholm. Af Georg Nordensvan. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
GEORG NORDENSVAN.
statsman eller vetenskapsman men
förråder ej med en min, att han kunde
skrifva baletter och upptåg för Kristinas
hof och att han var glad och lustig till
sitt temperament.
Abraham Wuchters och Sebastien
Bourdons harneskklädda hjältar införa
elegans i hållning och i linjer.
Wuchters’ mjuka grå färgskala — de för
närvarande i andra våningens galleri
placerade tyska hertigarna (n:r 53 och 1088)
äro af hans hand — ger oss intet skäl
att instämma i det uttalade omdömet,
att hans konterfej äro »kloka men
tunga». Bourdon är ännu litet kärf men
alis ej maniererad i Arvid Wittenbergs
porträtt, men flott dekorativ i bilden af
Karl X Gustaf, typisk för hans förmåga
att stila till sin modell. Jämförelsen med
det intressanta porträttet af grefven af
Vasaborg (i Uppsala) inställer sig
själf-mant.
I Bourdons porträtt skönjas de första
ansatserna till det för barocken typiska
blåsvädret — fältherrebindlar, mantlar,
draperier svälla, som lekte vinden i vecken
af siden och sammet. Den stora
dekorativa linjen gör sig nu gällande, likaså
gestalternas kraf på att imponera. Nu
stå ej fältherrarna längre tysta och
allvarliga bredvid ett bord med en enkel
slät fond bakom sig, de äro iförda
romersk rustning med hjälmen öfver de
vajande lockarna, vidlyftiga draperier
sväfva omkring dem, och det händer att
segergudinnor blåsa i basun öfver deras
hufvud, stormhimlen öfver slagfältet
bildar bakgrunden till den heroiska bilden,
och skall det vara riktigt ståtligt, så
hvilar ett jättelejon vid den mäktiges
fötter. Nu ha de mera anspråkslösa
allvarsmännen blifvit aflösta af dessa
magnifika rådsherrar, hvilkas
allongepe-ruker äro lika storslagna som de röda
mantlarnas veck äro pompöst ordnade.
Det är Ehrenstrahl som för penseln nu,
och det är starka, mustiga färger som
råda, olika grader af rödt, från skärt till
djupaste purpur, brutet af bjärt och
skrikande blått och violett, skuggorna
bli allt mera tunga och tjärbruna, och
belysningen blir en kraftig och artificiel,
för ändamålet anordnad atelierbelysning.
Dekorativ verkan är målet, och detta
mustiga behandlingssätt passar i själfva
verket förträffligt för tidens typer,
särskildt för Pfalz-Zvveibrückarna och deras
holsteinska anhöriga, dessa vördiga
familjefäder med påsiga kinder och feta
armar, den plussige Karl X Gustaf och
den buttre Karl XI, som ser lika
hjärtans uttråkad ut då han står i kretsen
af sin familj som då han har en kanon
och ett lejon i sällskap.
Riksänkedrottningens sura uppsyn och Ulrika
Eleonora d. ä:s klumpnäsa omger Ehrenstrahl
med så mycket draperier af allehanda
art, att man ser mera på dem och på
färgerna än på människorna, som
uppbära stofferna.
En onämd målare har i en föga
bemärkt bild af Ulrika Eleonora i en park
— den hänger för närvarande i slottets
ståthållares våning — fått fram hennes
ansikte på ett mera delikat sätt än hvad
Ehrenstrahl förmådde, på samma gång
han gifvit en harmoni i grått, som
behagligt bryter mot det Ehrenstrahlska
j anitscharskramlet.
Det är en stor skara tyska
1600-talsfurstar som nu brutit in bland våra
landsmän på Gripsholm. Och furstinnor,
som än promenera sedesamt i en brun
park, ur hvars djup ett vattensprång
skjuter upp, och ledande i en guldkedja
ett hvitt litet lam eller bärande en
blomma, än spela Diana med fladdrande slöja,
pilbåge och hund. Och små högheter
stå med allvarliga ansikten, ibland utan
skymt af ett barnleende, iförda styfva
klädningar, eller sitta de med menlös
uppsyn i en karmstol och ha konfekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
