Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Bland gamla porträtt. Några anteckningar från Gripsholm. Af Georg Nordensvan. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
GEORG NORDENSVAN.
upp och restaureras. Det händer också,
att de små gossarna äro utspökade i
romersk fältherrerustning, som den lille
Karl XI, där han står på sin tron med
spiran i lyftad hand, eller Karl Fredrik
af Holstein med kommandostaf och
allon-geperuk öfver det skälmska och rosiga
barnansiktet. I sin späda barndom är
sistnämde furste det näpnaste sällskap för
gamla riksänkedrottningen, som i själfva
verket nog såg mindre sur ut mellan
fyra ögon med den löjliga bytingen med
de ofantliga plymerna i mössan och
promenadkäpp i sin lilla hand, än då
hon satt modell för David Krafft eller
när han målade hennes uppsyn ur
minnet. Barnen leka med lejon, som Karl
XII och hans systrar, eller slå på trumma,
som den blifvande hjältekonungen i
ensamma stunder. Eller bäddas de små
af små änglar ner i marmorkistan —
som Karl XI:s döda barn på
tidstypiska taflor af Ehrenstrahl, nu flyttade
till de små kanslirummen högt uppe i
Griptornet.
Drottning Kristina, vid tolf års ålder
målad af Elbfas, gör med sitt stela
ansikte utan barnsligt tycke och sina tunga
styfkjolar intryck af en pyntad docka.
Vi återse henne som fullväxt på David
Becks målning, och det är i en ny tid
vi då finna oss insatta. Borta är
1500-talsdamernas fodrallika kostym, borta
deras pärlstickade hufva omkring ett
menlöst ansikte — gulblekt med svaga,
blåaktiga halftoner — borta den höga
kragen, på hvilken hufvudet hvilar.
Kristinas kraftfulla, manliga drag infattas af
de fritt fallande lockarna, halsen är bar,
ärmarna vida, den hvita dräkten är
veckrik och ledig, fri frän ali styfhet.
Om någon grace kan man ej tala
hos den karlavulna Kristina. Sä mycket
mera behag äga ett par engelska damer
från hennes tid, drottning Henriette i det
själfulla och koloristiskt vackra lilla por-
trättet n:r 1744, ett af samlingens senare
förvärf, och de båda andra unga
damerna med afgjordt släkttycke och lika
afgjordt förfinad ras. Den ena har länge
gått under namnet Ebba Brahe, och det
är väl därför hon har sin plats i
kungens sängkammare. Den andra är den
namnlösa blå damen (n:o 9) med sin
pikanta näsa, sina en smula kisande
ögon, som göra hennes uppsyn litet
utmanande och högdragen, sin friska och
fina hy, den klara pannan, som
uppenbarligen ej fårats af öfverflödigt många
tankar, frisyren med korkskrufslockarna
och en liten kokett lock lämnad midt i
pannan ■— alldeles som äfven »Ebba
Brahe» är anordnad, men hon är
intressant blek, och hennes ögon lia något
förnämt sömnigt, som har ett visst
äktenskapstycke med Gustaf Adolf. Båda
damerna ha sin praktfulla hals och barm
bar och prydd med pärlor, men den blå
damen frasar af siden, som är flott och
ledigt måladt. Hvem hon är och hvem
målaren är, vet man ännu inte.
Till drottning Annas porträtt — af
YVissing — bör man gå direkt från det
stora paradporträttet af drottning
Elisabet. Om denna representerar det
insnörda och omstängda och det
sammanträngda -— de smala händerna och de
små fötterna i deras högklackade
sidenskor —, som var höjden af elegans för
en 1500-tals-dam, så är queen Änne en
enda lofsång till friheten. Lockarna falla
fritt, halsen är fri och bysten obetäckt
intill det för ett drottningsporträtt mesta
möjliga. Här finns ingenting som synes
sluta sig elter kroppen, utan endast vida
draperier i mjuka veck. Mjukt och vekt
är äfven den så ledigt och trefligt
draperade drottningen målad, äfven ansiktet
är mjukt, en kvinna af helt annan art
än äldre tidens strama träaktiga damer,
dem det ej skulle falla någon man in
att vilja klappa under hakan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
