Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Manlius. Af John Wigforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manlius.
Af JOHN WIGFORSS.
Att rädda Romas borg från oväns makt
med hjälp af armens kraft och fåglars
vakt,
det var ett dåd, som högt till ryktets tinne
den djärfve förde, som i kolmörk natt
tog i en fiende på måfå fatt
och stötte en barbar från stegens pinne.
Det borde, Manlius, dig varit nog.
Bland Romas hjältar gaf det dig med
fog
ett hedersrum, där skuggor ej sig lade.
Men du, hvad gjorde du? I öfvermod
du glömde krafven af ditt ädla blod
och mindes, narr, att du ett hjärta hade!
Du såg omkring dig, såg ett hungrigt folk,
hvars döfva smärta än ej fått en tolk,
hvars krafter brådt af dolda sår förblödde.
Du hörde öfverallt, att makt var rätt.
Din tro, att rätt var makt, den stod sig slätt,
hur varmt dess brand uti din barm än
glödde.
Men Roma Roma var. Dess makt gaf rätt
att skära bort en gren, som rötan frätt,
och stolta stammen fri från utskott feja.
Hvad båtar att ha Roma frälst en gång?
Den, som vill frälsa Romas folk från tvång,
för den ett medel finns, som nämns
Tarpeja.
Och var det stort att slunga gallern ned,
när just hans hand på Romas nyckel vred,
och var det stort som hjälte att besjungas,
långt större, Manlius, för min syn du står
uti den stund, då fjättrad, höljd af sår,
du som en brottsling från Tarpeja slungas!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
