Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ett nytt uppslag. Af Tom Gründer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett nytt uppslag
63
När denna sista väg man förs,
helt sakteliga då det körs.
Då är på flärd och löjen slut,
på goda midda’r — utan prut!
Med hvita plymer vagnen far,
och hvita vantar kusken har.
O, kom i håg, min vän, att då
må själen vara hvit också!
1
Här förs man ut; det kan du tro —
här körs man öfver dödens bro.
Och här man kan sin grafvård få,
med kors eller med dufva på.
En affär för försäljning af sång- och
praktfåglar har af den blide skalden A.
T. Gellerstedt lyckats erhålla en liten visa:
Där flög en liten hämpling
och kvittrade ■. Kvivitt.
Jag tänkte: Lilla fågel,
ditt hjärta än är fritt!
Där flög en liten bofink
ocli pickade markens frö.
Jag tänkte: Lilla fågel,
af svält du skall ej dö!
Där satt en liten steglits
helt stilla i sin bur;
jag tänkte: Frö du ur en kopp
väl pickar — eller hur r
Bokförläggaren T—sse H—llberg, som
har för afsikt att ge ut ett större, dyrbart
utstyrdt verk, hvilket blir en
sammanfattning af »Almanach de Götha» och Svenska
Adelskalendern, har i anledning däraf
beställt en dikt af fröken Annie Quiding,
hvars opus lyder som följer:
O, sjunga jag vill om bourbonerna,
om furstar af stammen Bourbon’
och hvar gång jag sjunger de sångerna,
förgäter jag tidens gång.
Och sjunga jag vill om grefvarna,
som härska på Hvidehus;
de likna ej jordetrefvarna;
de skina likt klaraste ljus.
Och sjunga jag vill om baronerna,
som dväljas i Kristianshamn.
De trötta mig aldrig de tonerna
om klingande adliga namn.
Ett nybildadt stort bolag för
timmer-afverkning har, antagligen i känsla af att
dylik verksamhet nu för tiden icke är
populär, velat låta inbjudningen till
aktieteckning åtföljas af en dikt, som kunde förläna
dess verksamhet ett skimmer af poesi, och
har från fröken Anna M. Roos mottagit
följande stämningsbild:
Där flaxa tre kråkor i skymmande kväll,
— hur näbbarna gå!
Och inte vet jag hvem som mest är säll
bortom skogar blå.
Den första kraxar för barnen små,
— hur näbbarna gå!
»Kom hit. små barn, ska ni visor fl
bortom skogar blå.»
Den andra kraxar 0111 kärlekssorg,
— hur näbbarna gä! —
om tigande tankar i längtans borg,
bortom skogar blå.
Den tredje kraxar om filosofi,
— hur näbbarna gå!
Och fåglarna vete hvad mening däri.
bortom skogar blå.
Och kråkor kraxa som kråkor förstå,
— hur näbbarna slå!
Men furorna falla, när yxorna gå
genom skogar blå.
Fröken Ellen Key är ju icke poet, men
för den som har kännedom om hennes
bildrikt poetiska stil, kan det ej synas
underligt, att arbetskommittén, som annars
uteslutande vändt sig till författare, som
skrifva i bunden form, för henne gjort ett
undantag och hemställt till henne huruvida
hon ej ville gifva färg och fägring åt ett
tillkännagifvande om det nya hotellet på
Åreskutans topp. Fröken Key har
godhetsfullt efterkommit uppmaningen och sändt
nedanstående:
Uppe på Areskutans topp skola den svenska
kulturens fanbärare samlas i stilla begrundan af
sin själf härlighet, i hvitglödande lidelse lodrätt
försjunkna i sitt väsens djup; här skola de i
lifs-berusning skåda ut öfver höjdernas slöjade blåhet,
öfver den safirblå, turkosblå, emaljblå,
ultramarin-blå, åskblå och dimblå sjön, öfver de silfvergröna,
unggröna, ljusgröna, svalgröna, svartgröna,
grågröna och grönvioletta träden, öfver de guldgula,
topasgula, hvitgula, bernstensgula och pastost
på-lagdt solgula blomstren, — tills i solnedgången
violetta, ainetystfärgade och lilasfärgade skyar,
samman med rosenblommande, eldglödande,
koppar-glänsande, lackröda, roströda, krappröda, djupröda
moln simma omkring i hänryckt lifsandakt i den
gulgrönhvita, opalskimrande aftonklarheten. — Men
nere på hotellen i dalen skall turisthjorden som
förut bruka sina frainfötter till att skrifva sina
namn å bänkar och i björkstammar.
En tandläkare, dr F—ck, har såsom intyg
0111 sin välsignelsebringande verksamhet från
herr Axel i.undegård fått följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
