Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - A. E. Nordenskiöld. In memoriam. Af Ernst Beckman. Med 19 bilder - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 o ernst beckman.
att Nordenskiölds i alla världsdelar
frejdade namn bland samtida var Sveriges
mest lysande och mer än något annat
kastade glans öfver vår aflägsna bygd.
Nej, orsaken ligger djupare. Hvad är
det som inför Georg von Rosens tafla i
Nationalmuseum* kommer ditt hjärta att
klappa fortare vid åsynen af den
ensamme mannen, som spejar öfver isarna,
hvilka slutit Vega i sitt fångsel? Är
det icke i främsta rummet att han står
för hela folkets öga som ett föredöme
för nordisk dådkraft, att den lärde
»professorn», som i sin hand icke håller
annat vapen än en kikare, genom fredliga
vikingabragder inskrifvit sitt namn bland
nationens hjältar P
Men lysande bedrifter räcka icke till
att göra en man afhållen så väl som
ärad. Härför kräfves också konsten att
vinna hjärtan. Och den konsten kunde
Nordenskiöld. Han var i hög grad hvad
man med ett något slitet uttryck kallar
sympatisk
Den folkgunst af vackraste slag, som
han vann i Sverige, kom honom också,
trots skilsmässan, till del i det land, som
sett honom födas. Själf var han städse
en trofast son äfven mot de tusen
sjöarnas land. Hans fosterlandskärlek var
rik nog att räcka till för landen på båda
sidor om Bottenhafvet. Vid dem båda
var han bunden genom blodets band.
Oberoende af yttre medborgarskap höll
han obrottsligt hjärtats tysta tro- och
huldhetsed både mot Sverige och
Finland. Och i båda landen gick beundran
för hans bedrifter hand i hand med
tillgifvenheten för hans person.
Det är den store nordpolsfararens
»sympatiska personlighet» som jag här
vill söka att, om ock blott helt
fragmentariskt, något belysa.
De stora dragen af hans lefnadssaga
* Afbildad i 2:a årg. af Ord och Bild.
äro om och om igen berättade. Här är
ej platsen att ens i den mest kortfattade
konturteckning ånyo skildra dem. Jag
har dock icke kunnat underlåta att med
några ord söka karaktärisera den släkt,
från hvilken han fick sitt andliga arf.
Likaså har jag, efter som »barnet är
mannens fader», med stöd af hans
själfbiografiska anteckningar* sökt gifva en
bild af hans barndom och ungdom, hvilka
liksom i yttre åskådning bebådade hans
blifvande utveckling — en bild utan
hvilken man skulle lia svårare att rätt förstå
hans mannaålders kynne.
Men i öfrigt komma hans lifs yttre
skickelser, sedan han lämnat ungdomsåren
bakom sig och begynt att skapa sig ett
frejdadt namn, endast att beröras, såvidt
de synas mig omedelbart kasta ljus öfver
hans originela, på samma gång
barnsliga och djupsinniga, kunskapstörstande,
frihetssvärmande personlighet.
I.
I »Fädernas gudasaga» förtäljes,
hurusom dagen efter Halfdan
Sköld-Borgar-sons födelse två korpar rastade i trädet,
som skuggade husets tak. När de sä
genom vindögat tittade in i salen,
dälden nyfödde låg, förekom det dem som
om gossen redan stod vapenrustad. »Ser
du», sade den ene korpen till den
andre, »han är blott en dag gammal,
denne gudaättling, och ändå ser jag honom
redan skrudad i brynja».
Konsten att tyda fåglalåt har under
tidernas lopp gått förlorad, och ingen
sägen förtäljer hvad luftens vingade gä-
* Se Svenskt biografiskt lexikon. Då detta
verk torde saknas på bra många bokhyllor,
har jag icke tvekat att i fråga om Nordenskiölds
barndom och ungdom göra bruk af dessa
anteckningar samt därvid stundom fått ett
välkommet tillfälle att återgifva hans egna ord,
utmärkta af enkel kraft och godt lynne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
