Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - A. E. Nordenskiöld. In memoriam. Af Ernst Beckman. Med 19 bilder - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 o
ernst beckman.
villigt omfattas af den store Runeberg,
då lektor i grekiska vid Borgå
gymnasium. Ty om honom gick den tron,
att utanför läroverkets murar »de
odygdigaste pojkarne företrädesvis voro hans
gunstlingar. Smilande, skygga läshästar
kunde han aldrig med».
Student vid sjutton års ålder, gjorde
Nordenskiöld, alltjämt under ihärdigt
arbete, stora framsteg framför allt i de
båda ämnen, hvilkas runor han en gäng
skulle föra med sådan ära, nämligen
geologi och mineralogi. Efter fyra år
aflade han sin kandidatexamen vid
mate-matiskt-fysiska fakulteten — någon
filosofisk fakultet fick icke finnas, lika litet
som namnet filosofi, »emedan kejsar
Nikolai ansåg filosofernas
skrifter hafva varit orsaken till de
revolutionära rörelser, som ägt
rum i Europa under det
nittonde århundradet»!
Den unge mineralogens
öfverlägsna insikter och erkända
begåfning på olika områden
förskaffade honom redan vid
tjugutre års ålder anställning
såsom e. o. bergskonduktör vid
bergskontoret. Det måtte ha varit en
särskild tillfredsställelse för fadern,
hvilken, som nämndt, var chef för
bergsstaten och i hvars sällskap sonen äfven
under studenttiden företagit mineralogiska
resor, särskildt, efter aflagd
kandidatexamen, till Ural. Af ögonvitnen har jag
hört beskrifvas det äfven i det yttre
ovanligt vackra förhållande, som både
nu och senare rådde mellan far och son.
Det var en syn som icke gärna glömdes,
när de båda, närsynta som de voro, med
sina fint formade hufvud lutade sig öfver
ett och samma mineral under ifrigt
meningsbyte, naturligen fördt med
sjungande finskt tonfall. »Nej, broder Adolphus»,
så hördes faderns stämma, »den här
gången högg du allt i sten.» — »Nej, pappa,
A. E, NORDENSKIÖLD 1859
nog har jag då rätt alltid», lydde det
på samma gång kamratliga och
aktningsfulla svaret.
Annu en aflönad befattning erhöll
den unge Nordenskiöld vid denna
tidpunkt. Han utsågs nämligen till
kurator för matematisk-fysiska fakulteten.
Glädjen blef emellertid i ena som andra
fallet af kort varaktighet. Han afsattes,
innan han lyftat det andra kvartalet, och
anledningen var den s. k. Thölö-affären.
Några ungdomar, tillhörande samma
vänkrets, hade slagit tillsammans
firandet af samtliga sina namns- och
födelsedagar, genom ett enda stort kalas på
Thölö värdshus, Andersdagen 30 nov.
1855. Vid middagen gick det muntert
till, och tal höllos, uppsluppna,
pojkaktiga, med parodi pä
Pal-merstons beryktade tal om
Östersjöfastningarnas
intagande, med skålar för de franska
vinerna, krimska frukterna,
sardinerna o. s. v. Alltsammans
alldeles ofarligt, om talen
också icke precis voro afsedda för
den ryska örnens sjukligt
ömtåliga öron.
Dit hunno de emellertid, tack vare
en anmälan från musikfanjunkaren, som
ledde taffelmusiken vid middagen. Han
ansåg sig skyldig att lämna en rapport
om skåltalen till sin chef, dock under
uttrycklig förklaring, att »alltsammans
endast syntes vara ett tokroligt upptåg».
Men den rapporten skulle den beskedlige
musikanföraren låtit bli att afgifva.
Visserligen tycktes det först som om
saken skulle kunna ordnas utan men för
de unga deltagarnas framtid, men så
fick generalguvenören grefve v. Berg en
lista på deras namn i sina händer. Ah!
säges han med förtjusning ha utropat,
es sind ja alle alte Bekannte.
Gamla bekanta voro de i själfva
verket, om också bekantskapen, som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
