Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En dag bland venderna. Af Paul Rosenius. Med 6 bilder efter fotografier af L. H. Steffen, Burg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en dag bland venderna.
93
och floxblomster bilda buskage
därinne, och längs efter vattnet har
skogsvindan hängt ut sina stora,
hvita klockor.
Min följeslage filosofen, som
mest haft sin varelse i
bibliotekens salar, är öfverväldigad af
naturintrycken. Han har glömt den
sköna okända från järnvägskupén
och finner dagen härlig. Han får
hågkomster ur botaniken och
konstaterar radiataformen bland de
brunskäror som frodas på
strandvallen.
Ja, dagen är välsignad. Se
olvonbuskarnas rodnande
bärflockar och rönndrufvorna, som glöda
därinne under alarna. Hör grodans
grofva knarrande, när allting annat
tiger. Se flodgräsets länga
guirlander, hur de hvirfla i
strömdraget, pilörten och spiræorna, som
trängas kring vattnet. Inulan och
stjärnblommorna och
förgätmigejernas små blida blåögon.
Stammarnas höga pelare med
solfläckarna se vi i vattnets djup och
kronornas löfmassor, alltsammans
dallrande och ännu mer glansfullt än
däruppe. Det är så stilla och fullt af
andakt. En bofink flyger ljudlöst från ett
träd vid stranden till ett annat. Det är
det stora mäktiga »tigandet i skogen».
Vi möta en vendisk man, som stakar
fram en båt lastad med gräs. Han ser
icke på oss, och när vi hälsa god dag,
dröjer det litet innan han svarar, som
om han fann det olämpligt att störa
tystnaden, som är så djup, att vi skulle
kunna höra suset af sländornas
grönsvarta vingar.
Fram på eftermiddagen nå vi
»Forst-haus Eiche», en liten landtlig restaurant
med äppleträdgård åt floden och
småbord framför det lilla huset. Inne i huset
sitta ett par färjkarlar och dricka bier
EN »BANK».
medan en »ariston» spelar »Zwei dunkle
Augen—Deux yeux noirs étincelants».
Min vän, som gärna ser en högre plan
i sina upplefvelser, fann det vara ett
högst älskvärdt arrangement af
»makterna» att på detta diskreta sätt erinra
oss om den saknade kvinnogestalten.
Vid tonerna af »Zwei dunkle Augen»
intaga vi å gårdsplanen vår Kalbsbraten
och vårt härliga Münchenerbier. Hvilken
ljuflig vrå af den stora bullrande världen!
En liten hund ligger utsträckt på sidan
och sofver på gräsmattan under
plommonträden, en flock hönor skrida
försiktigt fram till oss, vändande på de
icke alltför intelligenta hufvudena, i
väntan på smulorna från de rike männens
bord, och en rödkindad ungmö, blåögd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
