Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En dag bland venderna. Af Paul Rosenius. Med 6 bilder efter fotografier af L. H. Steffen, Burg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9°
paul rosenius.
KYRKA I BURG.
och blyg, färdas beställsamt mellan oss
och köket.
Under andra förhållanden skulle det
måhända hafva känts litet smärtsamt att
lämna en så förtjusande liten plats, men
vi hade vid uppbrottet bokstafligen endast
att glida med strömmen af dagens alla
sympatiska förnimmelser. Vi lämna nu
det egentliga skogsområdet. Landskapet
öppnar sig, skogen tar afstånd och glider
alltmer ifrån oss, dunkelgrön öfver de
grå stammarna. Utefter bräddarna af
Schrebenze, på hvilken vi nu fara, stå
träden glest, och öfver de låga
stränderna ha vi utsikt öfver ängarna, där
träd och vidén bilda strödda små
grupper. En stork gungar långsamt bort
öfver markerna. Den sjunkande solen
lägger en blid, beslöjad dager
öfver denna nejd, där Böcklin
kunde hafva målat »Die Gefielde der
Seligen».
Vi vika in på den lilla
Quer-Werboa och nå slutligen
Erholungs-platz, ändpunkten för vår båtfärd.
Vi befinna oss vid randen af
Spreewalds hjärta, det ungefär en
kvadratmil upptagande
Burgområ-det, där venderna bo mera
samlade och på fastare mark. Vi taga
farväl af vår färjkarl och börja vår
fotvandring med kurs på Burg, den
lilla kyrkostaden och
stationssamhället i sydöstra hörnet af det
nämnda området.
I de delar af Spreewald, som
vi nu tillryggalagt, finnas inga
andra vägar än åarna och
kanalerna. Hästar användas lika litet för
samfärdseln som för jordbruket.
Här i Burg finnes en och annan
körväg, men mestadels endast
gångstigar, som löpa utmed
åkerianden eller snudda invid gårdarna.
Allt som oftast möter man ett
vattendrag eller en uttorkad rännil.
Öfver de förra kommer man på mycket
höga och smala och mycket primitivt
byggda träbroar, s. k. »Bänken».
Terrängen är slät, och trädvegetationen —
alar, popplar och pilar — är samlad
utefter vattendragen.
Där vi vandra fram på en gångstig,
passera vi ett betland med en hel rad
af venderkvinnor, som ligga på knäna
och plocka ogräs, klädda i svarta,
bred-skyggiga halmhattar. De visa ingen
nyfikenhet gentemot främlingarna, men
när vi fråga dem om vägen gifva de
vänliga och utförliga svar.
Jorden är uppdelad i en massa
små-remsor, där korn och hvete växla om
med majs och lin, sockerbetor och rofvor.
Vi ha kommit midt upp i skördetiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
