Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra häftet
- Teatersäsongen. Af Tor Hedberg. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teater säsongen.
Fru Wiehe-Berény lät oss göra
bekantskap med en dramatisk konstart, som
särskildt i Paris kommit rätt mycket på
modet: pantomimen. Den är icke utan sitt
intresse och kan, väl utförd, bereda en tids
ögonfröjd, men lär en i längden att sätta
värde på den genialiska uppfinning som
heter: det mänskliga språket. En
pantomim bör endast hålla sig till afgörande
handlingar och starka själseffekter; skall
man med armar och ben underhålla sig
om lifvets småting blir det väl omständligt
och kan äfven föranleda missförstånd. Fru
Wiehe har en mycket nätt och smidig
figur, som hon för med stort behag, och ett
muntert temperament, fyndigt i puts och
lustigheter. Hon härmade i »Dockan» på
ett mycket roligt sätt dockans automatiska
åtbörder, dansade smidigt och graciöst i
»Handen» och nådde i »Den förlorade
sonen» en ganska hög grad af mimisk och
särskildt plastisk uttrycksfullhet. Det
franska sällskap hon förde med sig inneslöt
ett par verkligt goda förmågor.
Om Södra teaterns repertoar kan jag
dess värre icke yttra mig, då jag icke
varit i tillfälle att personligen följa den. Den
har upptagit bland annat ett tyskt lustspel:
»Flachsmans skola», samt »Ett köpmanshus
i skärgården», i hvilka båda stycken
teaterns nyförvärfvade kraft, hr Oscar Bæck-
ström, rönt en stor och obestridd framgång.
*
Till ofvanstående öfversikt af höstens
teaterhändelser har jag nu att foga ett
omnämnande af de båda program, som nyåret
hittills skänkt oss: »Ungdomsvänner» och
»Paul Lange och Tora Parsberg».
Gåf-vorna äro af väsentligt olika värde, — ja,
man kan nästan säga att hvad som gifvits
oss med den ena handen, denna gång
Svenska Teatern, har blifvit oss fråntaget med
den andra, denna gång Dramatiska Teatern.
Hvad »Ungdomsvänner» beträffar både
vill och kan jag vara mycket kortfattad.
Fuldas tyskborgerliga komedi inbjuder icke
till långa utläggningar: den tillhör i sitt
otroligt dumma uppslag, sitt oändligt
kon-ventionela utförande det banalaste som
på länge bjudits oss på våra scener, och
— tyvärr — det vill icke säga så litet.
Den har — så vill man åtminstone gärna
CHARLOTTE WIEHE-BERÉNY.
tro —- endast hr Fredrikssons
ungdomliga, säkra och distinguerade utförande af
hufvudrolen i stycket att tacka för sin långa
lifstid, hvarunder den till och med rönt den
äran att fungera på ett galaspektakel. —
Jag kan i samband därmed icke
undanhålla en fråga: Hvarför är det i regel
de i konstnärligt afseende minst
vägande programmen som väljas till dessa
galaspektakel? Jag vill icke påstå att det
betyder så mycket, men det ser verkligen
icke bra ut.
Svenska Teaterns framförande af »Paul
Lange och Tora Parsberg» är däremot
obetingadt att beteckna som teatersäsongens
mest glädjande företeelse hittills, vare sig
man betraktar den ur synpunkten af själfva
dramats värde, af spelets betydenhet eller
mottagandet från publikens sida. Dramat
har, då detta skrifves, uppförts tjugufem
gånger i sträck inför en alltjämt lika
fulltalig och intresserad publik, ett förhållande
sora borde kunna öfvertyga äfven den
klentrognaste teaterdirektör om att äfven goda
s. k. litterära stycken kunna hafva scenisk
framgång. Det enda man härvid har att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1902/0133.html
