- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
123

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur bokmarknaden - Af Klara Johanson - Af O. S.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ur bokmarknaden.

123

och omgifningen en trovärdig exponent
för hans generations åskådningssätt.
Naturligt är, att han sätter sin egen stämpel
på det han ser — den som själf är trång
och tom vet icke af rikedom och vidder
—, och hans personomdömen få betraktas
som resultatet af en subtraktion, där allt af
högre art står på minusraden. Men han
var icke en illvillig och afundsam
iakttagare, som stod bredvid och såg lifvet rusa
fram förbi sig, han svängde sig själf midt
inne i hvirfveln och andades samma luft
som de andra. Detta ger ett autentiskt
värde åt hans memoarer.

Hufvudintrycket af det hela blir — allt
annat än hvad det suggestiva ordet rococo
plägar framkalla. Hvart har det lekfulla,
fjärilslika, spirituela tagit vägen? Inte
anträffas det hos hoffröknarna, mot hvilkas
fasoner man är artig, om man kallar dem
kroguppasserskemanér; lika förgäfves söker
man det hos riksråden eller
kammarjun-karna, som nutidens hamnbusar segerrikt
kunna täfla med i fråga om hyfsadt
uppträdande. Umgängeslifvet är en kedja af
groft tillyxade ekivoker och skandalösa
situationer samt en oupphörlig bombardering
med förtalets projektiler, fastän ingen tyckes
ha suttit inne med rättigheten att kasta
första stenen. Det förefaller inte ens som
om nöjet hade stått i någon rimlig
proportion till de kostsamma ansträngningar
man gjorde för att slå ihjäl tiden.
Ekeblad vill åtminstone ogärna vidgå, att han
haft roligt. Det uppväcker ens djupa
medlidande, att samtiden icke lyckades
observera det bekanta »skimret», som har
bländat de efterlefvandes ögon. Men det
är sant — Bellman såg det i sin
diktar-fantasi, och det fanns människor som det
lustiga gamla barnet Gjörwell, för hvilken
tillvaron låg som en solig betesäng med
en saftig och doftande klöfver, som aldrig
tog slut. Det fanns således möjligheter att
lefva äfven på den tiden, man måste
erinra sig det som motvikt till Ekeblads
förfärande kontobok. Själf blef han på
sistone en stadgad man, som med den
glömske åldringens indignation lamenterar öfver
ungdomens immoralitet och slöseri, — en
grotesk illustration till sättet, hvarpå de
eviga legenderna om »den gamla goda
tiden» uppstå.

Boken är hållen i halft novellistisk ton,
raskt och åskådligt berättande, rikligt

isprängd med citat. Förf. har vetat att
skickligt sammanfoga de många fynden ur
sina källor till en verkningsfullt brokig
mosaik.

Professor Sylvvans arbete består af ett
antal uppsatser om skilda ämnen, delvis
förut publicerade i tidskrifter. leke häller
han tillmötesgår några kraf på idealisering.
Se t. ex. hans interiörer från lärdomsstaden
i Skåne! Där möter oss först ett okynnigt
studentfuffens i ligapojksgenre och dess
ganska egendomliga behandling i
akademiska konsistoriet. Längre fram bevittnar
man de högkomiska anstalterna till firandet
af universitetets hundraårsfest, hvarvid
framskymtar en löjligt jämmerlig bild af ängslig
småstadselegans, perukstockshögtidlighet och
beskäftiga mathålsfruar. Samma intryck af
den nu svårfattliga humbug och
godtycklighet, som härskade på alla möjliga
offentliga områden, får man genom redogörelsen
för den bekante censorn Oelreichs
ämbetsverksamhet, och de »Smådrag ur
Stockhoims-lifvet under frihetstidens sista år», till hvilka
förf. hämtat material ur den samtida pressen,
afslöja ganska okomfortabla
gatuförhållan-den. Höppeners orofyllda bana som
publicist och advokat är likaledes en
betecknande tidsbild, och uppsatsen om
författarho-norar utgör ett intressant bidrag till
kännedomen om utvecklingen af det i detta stycke
alltjämt missnöjda skriftställarskråets villkor.
Slutligen må nämnas en liten skiss af en
midsommarbal på Liljans krog, bland hvars
dansanta damer förf. tror sig varsna
Bellmans egen Ulla Winblad.

K. J.

Svenska memoarer och bref. III. Fredenheims och
Mennanders brefväxling. Utgifven af henrik
SCHüCK. — IV. Anekdoter till svenska historien
under Gustaf 111:s regering af A. L. Hamilton.
Utgifna af Oscar Levertin. Stockholm. Albert
Bonnier.

De två till sistlidne jul utkomna
delarna af memoarverket beröra den senare
hälften af 1700-talet, denna den svenska
memoarens blomstringstid, då förandet af
dagbok stod som högst i kurs, och då äfven
den mest utpräglade h vardagsmänniska
kunde nedskrifva sina lefnadshändelser och
sina intryck utan något tvifvel på vikten
däraf. Ingen af de båda här ofvan
anförda publikationerna är emellertid någon
egentlig dagbok.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1902/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free