Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - De senaste årens fynd i Pompeji. Af Johan Bergman. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAI’PKOR ANDE [’.ROTER. FRESKOMÅLNING I DET 1894—189S UTGRÄFDA » VETTIERHUSET».
de senaste årens fynd i pompeji.
AF JOHAN BERGMAN.
Med 11 bilder.
ANTIKENS människor tänkte sig,
som bekant, tillvaron efter
dö-^ den under formen af ett lif i
världar, som lågo under den solbelysta
jordytan, dödsriket var en underjord.
Deras siare lia blifvit sannspådda:
under jorden sofver den klassiska
tidsålderns värld sin tvåtusenåra sömn. Och
liksom sagan visste förtälja, att ej långt
från Napoligolfen fanns en af dessa
underbara nedgångar till Hades om hvilka
Aeneidens diktare sjunger, så visar oss
i våra dagar verkligheten, att äfven den
sagan på visst sätt är sann. Vid dessa
stränder, hvilkas i alla tider beundrade
skönhet gör dem värda att nämnas
ely-seiska fält, finns verkligen en af
portarna till skuggornas värld. Under det
väldiga täcke, som Vesuviusaskans fall de
fruktansvärda sensommardagarna år 79
efter Kristus, i första året af kejsar Titus’
regering, lade öfver denna strand, sofva
ju två jämförelsevis stora antika städer,
flera mindre orter och byar samt en
mängd villor, af hvilka en och annan
hört till sin tids rikaste och luxuösast
utrustade.
Jag behöfver ej återkalla i läsarens
minne det allbekanta faktum, som denna
antydan berör. Vi veta af ögonvittnet
Ord och Bild, n:e årg.
Plinius den yngres båda bref till
häfdatecknaren Tacitus, huru det tillgick i
dessa undergångens dagar, alltifrån den
middagsstund den 23 augusti, då Plinius’
moder väcker sin bror, naturforskaren,
ur hans siesta med budet om ett
pinje-likt »moln", som tycktes uppstiga ur ett
berg i fjärran, intill den morgonljusning,
som visade sig först den 25, då efter
nära två dagars mörker och »askregn»
den återvändande solen visade de
milsvida strandsluttningarna betäckta af en
kolossal jordmassa, af många meters
djup, liksom snön hvilar öfver ett
landskap efter ett väldigt snöfall. Lagret
var blott vida djupare än snön vanligen
är äfven i nordliga nejder. Städer, byar
och villor, boningar, åkrar, lundar och
floder, allt var begrafvet.
Människor hade emellertid i mängd
räddat sig. De kommo nu åter och
började röra i askan. Man har särskildt i
Pompeji redan i antiken, säkerligen just
dagarna efter katastrofen, gräft sig ned
på en mängd ställen, plockat upp hvad
som kunde lättast åtkommas af
värdefulla ting, exempelvis forums
marmorbeläggning, statyer och metalliska
värdeföremål. Det Pompeji, som lämnats åt
eftervärlden att ånyo upptäcka, är icke
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
